JULENS EGET SOUNDTRACK
Advent är sångens tid. Musik strömmar ut från högtalarna på Ica och stadens alla tänkbara scener. Vad händer om vi lyssnar lite djupare?
Bakom Bjällerklang och White Christmas finns en annan spellista; originalversionen.
Den första julen bryter musiken fram på de mest oväntade platser. Den föds inte som färdigproducerad underhållning. Den föds fram ur människors verkliga liv. I skandalen och oron när en ung tjej blir gravid. I prästens tystnad och tvivel. Mitt i ett kallt nattskift på Betlehems marker. I famnen på en gammal man som väntat ett helt liv på en Frälsare. Dessa berättelser mynnar ut i fyra stora sånger som är våra första och äldsta julsånger.
Under fyra söndagar skall vi lyssna till julens eget soundtrack och låta dom tala rakt in i våra liv.
En oväntad duett
Luk 1:46-56 Magnificat
Efter fyrahundra år av profetisk tystnad får löftet plötsligt en puls. Berättelsen om Maria och Elisabeth är själva bron mellan Gamla testamentets längtan och Nya testamentets uppfyllelse.
Här möts två kvinnor från olika generationer med var sin till synes omöjliga kallelse.
Den ena var för gammal och den andra var för ung och dessutom ogift.
Mitt i sin sårbarhet vågar båda tro. Löftet börjar i det fördolda men när Elisabeth bekräftar undret i Maria brister hon ut i en lovsång. Det var inte en stillsam vaggvisa utan en storslagen lovsång. Julevangeliets första sång är en oväntad duett där två hjärtan vågar tro att Gud håller vad han lovat.
Tvivlarens sång
Luk 1:67–79 Benedictus
Prästen Sakarias gör allt rätt på utsidan, men på insidan gnager tvivlet. Han förlorar sin röst i nio månader men Gud verkar i tystnaden. Tystnaden är inte ett straff utan en förvandlande verkstad. Vad gör vi med tider av tystnad i våra liv? När Gud verkar dröja eller inte svarar så som vi tänkt?
När bönesvaret väl kommer, spricker fördämningen. Orden som strömmar ut är varken klagovisor eller försvarstal. Det är befriande profetisk sång laddad med hopp.
Tvivlarens sång visar att tvivlet inte diskvalificerar oss från Guds löften. När morgonen gryr handlar det inte om vår fullkomliga tro, utan om att ”en soluppgång från höjden skall besöka oss” – just där vi sitter i mörkret och väntar.
Änglakör för fel publik
Luk 2:8–14 Gloria in excelsis Deo
Det är första gången änglarna tar ton och sjunger för världen. Men Gud bokar inte Royal Albert Hall i London eller palatsen i Jerusalem. Konserten ges under öppen himmel för några enkla herdar på nattskift. Att änglarna sjunger för denna publik är ingen slump. Det är evangeliet i ett nötskal. Gud möter oss underifrån.
Sångens budskap om fred på jorden är ett löfte till oss alla i oroliga tider men den börjar hos dem som står längst ned på rangskalan. Julens djupaste glädje kräver varken VIP-biljett eller perfekt fasad. Himlen sjunger för oss mitt i vinternatten. Bara vi stannar upp och lyssnar.
Hjärtats ouvertyr
Luk 2:25–35 Nunc Dimittis
En ouvertyr spelas innan ridån går upp och förbereder publiken på vad som väntar, Simeon bär på ett helt livs tålmodig väntan och en dag kulminerar allt i templet. Där alla andra ser ett obetydligt spädbarn känner Simeon omedelbart igen vem barnet är - Frälsaren. Det blir ingen högljudd konsert utan hjärtats djupaste ouvertyr. Hela Guds räddningsplan ryms i det lilla byltet Simeon håller i famnen och han utbryter med sprucken röst; Mina ögon har sett Frälsaren.
På tröskeln till julafton ställs vi inför samma möjlighet: Att mitt bland alla storslagna julsånger känna igen originalversionen. Att förbereda hjärtat och ta emot - för Gud har kommit nära.