Egypten o Sudan
Folkmängd:
Gruppen:
Kristna: 0 - 0,01 %
Huvudstad:
Språk: arabiska mm
Statsskick:
Analfabetism:
Radiosändn.: ?
NUBIER i södra Egypten och norra Sudan
Nubierna är ett folk som har en historia som går sex tusen år tillbaka i tiden. De är det folk som lämnat de tidigaste kulturspåren som moderna arkeologer funnit i nordöstra Afrika. Tidigt slog de sig ner längs Nilen i ett område från Dongola i norra Sudan till Aswan (Assuan) i södra Egypten. Mycket av deras kultur finns kvar, även om många
av deras byggnadsminnen i modern tid drabbats av förstörelse.
(Se nedan ang. Assuandammen.)
Nubiernas traditionella trosföreställningar var i hög grad knutna till Nilen. De trodde att floden i sig hade livsuppehållande kraft och makten över liv och död. Fortfarande spelar de traditionella föreställningarna stor roll, t.ex. när man rådfrågar de shejker, religiösa ledare, som anses finnas i floden.
Kristendomen vann under de första århundradena av vår tideräkning insteg hos nubierna. På 500-talet e.Kr. hade kristendomen hunnit bli stark, och år 580 e.Kr. blev kristendomen Nubiens officiella religion. Nubierna har företeelser som talar om deras kristna förflutna. T.ex. hör korssymbolen till dekorationerna i nubiska hem. Och barnen doppas i Nilen när de är tre dagar gamla – en erinring om den kristna dopakten.
Men 640 e.Kr., åtta år efter Muhammeds död, kom arabiska erövrare och ockuperade Nubien. Sedan den nubiska staden Dongola intagits, gjorde den arabiske generalen en överenskommelse med den nubiske kungen. Som följd av den kom Nubien att förbli kristet under de följande sex hundra åren. Men nubierna fick sända 400 slavar per år till araberna. Araberna gav dock viss ersättning: hästar, tyg och andra varor.
Men en långsam islamiseringsprocess ägde rum från 1300-talet till 1500-talet, när den sista kristna kyrkan stängdes. Nubien gav till sist upp och blev ett muslimskt land på 1600-talet. Som ett resultat av övergången till islam blev nubierna befriade från slaveri, eftersom det är olagligt att göra en muslim till slav.
Från 1500-talet till 1800-talet trängde det ottomanska imperiet in i Nubien, vilket blev anledning till att nubierna flyttade till mera avlägsna områden.
När den höga dammen i Aswan (Assuan) i Egypten började byggas 1902, ställdes nubierna inför ett plågsamt uttåg från sina gamla bostadsområden : hundratusentals nubier fick lämna sina hem på grund av de översvämningar som den nykonstruerade dammen vållade. Deras historiska hemområden gick förlorade på 1960-talet. De egyptiska nubierna skingrades till mindre bördiga områden, antingen norr om Aswan eller till Uganda och Kenya.
Både i Egypten och i Sudan lider nubierna av diskriminering på grund av sitt icke-arabiska ursprung. I Egypten är de synligt skilda från sina grannar på grund av sin mörka hudfärg. 
I våra dagar är nubierna fördelade på tre huvudgrupper och därmed tre typer av samhällen som präglas av olika språk: 1) I Egypten och Sudan: Kenuzi, som talar Kenuzi-Dongola (efter staden Dongola i norra Sudan), 2) I Egypten och Sudan: Fedidja, som talar Nobiin, 3) Framför allt i Egypten arabiserade nubier, som enbart talar arabiska. Många, framför allt män, i grupperna 1) och 2) talar också arabiska.
För de arabiserade finns hela Nya testamentet och ett antal gammatestamentliga bibeldelar. För de andra finns bibeldelar, men inte något NT.
När det gäller andra evangelisationsmedel är de arabiserade även i det fallet mera lyckligt lottade än de andra. De har den s.k. Jesusfilmen och bandinspelningar med evangeliskt budskap, medan de andra utom en har bandinspelningar – Fedidja i Sudan har dock ingenting i den vägen.
Andelen kristna av Kenuzi är 0,01 % i såväl Egypten som Sudan.
Andelen kristna av Fedidja är 0,01 % i både Egypten och Sudan
Andelen kristna av de arabisktalande nubierna i Egypten bedöms dock vara 0,00 %
Bed att Sudan och Egypten öppnas mer för evangeliet
Bed att nubierna kommer ihåg sitt kristna arv
Bed om att arbetare är villiga att gå till nubiernas områden
Bed att lingvister kallas till översättningsarbete
Bed att Gud skall sända tecken, under, drömmar och visioner till nubierna och på det sättet avslöja Jesus Kristus som enda vägen till överflödande och evigt liv