Daju. Muslimskt folk i centrala och västra Sudan och sydöstra Tchad.

Tchad och Sudan

Folkmängd:
Gruppen: Över 300 000
Kristna: 750 Shatt-stammen
Huvudstad:
Språk: Daju
Statsskick: Klaner
Analfabetism: ?
Radiosändning: Inga

 DAJU-folket som omfattar fem stammar, har invandrat i Sudan österifrån. Numera bor de i bergsområden i centrala och västra Sudan. Dessutom finns de i slättområden i sydöstra Tchad.

 Stora delar av deras områden har drabbats av torka de senaste decennierna och – i torkans spår – av strider mellan olika folkgrupper, i synnerhet mellan nomader och bofasta. Dessa strider har under de senaste åren utvecklats till regelrätt krig mellan regeringsstödd arabisk milis och å andra sidan mörkhyade rebeller. Under detta inbördeskrig beräknas 200 000 – 300 000 människor ha dödats, och 2, 5 miljoner ha drivits på flykten.
DAJU har två huvudgrupper, Daju Dar Fur och Daju Bokoruge, som tillsammans omfattar över 300 000 människor. De försörjer sig främst genom att odla och sälja sädesslag, och de livnär sig för egen del också genom det som de kan få tag på genom jakt och samlande av vilda frukter.
Daju har ett patriarkaliskt samhällssystem, där familjerna domineras av de äldre männen. I det systemet önskar sig alla föräldrar att få manlig arvinge. Pojkar blir något bortskämda. Men unga män får minst lika stort ansvar som unga kvinnor, kanske större: de skall se till att fälten förbereds för odling och att grödorna planteras. De skall också sköta inköpen av boskap och annan handel på marknaden.
Kvinnorna har många uppgifter både i hemmet och utomhus. De skall föda så många barn som möjligt och uppfostra sina barn utan hjälp av männen. De skall sköta hushållet, men de skall också t.ex. mala säd och sköta höns.
Daju-kvinnorna har säregna skönhetsseder: de gör tänderna vita med stickor och de tatuerar ögonlock, tandkött och läppar med akacia-taggar. Bland släktingar uppträder de ofta med bara bröst.
En gång i tiden hade en s.k. sultan total auktoritet över alla daju-stammarna, men nu har denne bara formell värdighet som en ceremonimästare. Sultanvärdigheten är ärftlig. Daju-stammarna är indelade i klaner. Varje klan har en ledare, som skall assistera sultanen. Framför allt har klanledarens roll som ”underofficer” varit betydelsefull under strider. Daju-folket är stolta över sina bedrifter i krig under tidigare skeden. Detta kunde intygas förr i tiden av såväl franska som brittiska koloniala administratörer. De ansåg att Daju-folket vara krigiska, häftiga till lynnet och svåra att kontrollera, inte minst på grund av att de behärskade de bergstrakter som de bodde i – och som de fortfarande till stor del bor i.

Sedan 1400-talet är Daju ett muslimskt folk som håller Koranen i ära och vill följa den vid alla åtaganden och seriösa löften under ed. De är sunni-muslimer och de allra flesta tillhör den malikitiska riktningen inom sunni. Malikiterna vill att all juridik skall grundas på den tradition som går direkt tillbaka till profeten.
Trots att Daju är uppriktiga muslimer, finns det i folket drag av slapphet i den praktiska utövningen av islam. Inte alla deltar i fredagsbönen, och en hel del tar lätt på det alkoholförbudet. Dessutom lever kvar många gamla animistiska föreställningar, som blandats in i deras islamiska tro. Detta visar sig däri att de tror på onda och goda andar, och att de praktiserar trolldom.
Bibeln har ännu inte översatts till språket daju. Inte heller finns den s.k. Jesus-filmen på daju, och inga kristna radioprogram sänds på det språket. Däremot finns på daju bandinspelningar som innehåller det kristna frälsningsbudskapet.
Den lilla stammen Shatt, som finns i norra Sudan, och som omfattar 26 000 människor, är den enda gruppen som innehåller några kristna. Där uppgår de till drygt 750. Av dessa är c:a en tredjedel evangeliskt kristna. I övrigt finns det i Daju-stammarna inga kristna som man känner till. Den proportion som som anges är 0,00 %.
Det tycks f.n. inte finnas någon missionsorganisation som försöker nå de större Daju-stammarna.

Låt oss tacka Gud för att det har blivit fred i södra Sudan och en första början till fred också i den plågade Darfur-provinsen i västra Sudan!
Låt oss be att möjlighet öppnas att i frihet verka bland Daju!
Låt oss be att Daju-folkets hjärtan öppnas för evangeliet. Låt oss be om att någon missionsorganisation försöker att i praktiken nå Daju-folket!
Låt oss be om att lingvister sänds att översätta Bibeln till daju-språket!
Låt oss be att Gud använder det lilla antalet kristna i Shatt-stammen till att – trots alla svårigheter och hinder för dem – nå de övriga stammarna!
Be att Gud avslöjar sig själv för Daju-folket genom drömmar och visioner!