AIMAQ i norra/nordvästra Afghanistan och i nordöstra Iran.
| Karta |
 |
Aimaq-folket bor i ett vidsträckt berglandskap, som omfattar centrala och västra delen av norra Afghanistan och nordöstra Iran.
Aimaq omfattar sex folkgrupper, vilkas medlemmar bär mongoloida ansiktsdrag. Tillsammans utgör de närmare en och en halv miljon personer. Mer än 430 000 av dessa tillhör den största Aimaq-gruppen, Aimaq-Taimani, som finns i de centrala bergsregionerna av Afghanistan.
Andra Aimaq-grupper är: Aimaq-Char, c:a 219 000 medlemmar, Aimaq-Firozkohi c:a 217 000 och Aimaq-Hazara c:a 169 030. Och dessutom två som finns både i nordvästra Afghanistan och i nordöstra Iran: Aimaq-Jamshidi, som omfattar närmare 96 000 individer i Afghanistan och drygt 30 000 i Iran, samt Aimaq-Timuri med drygt 108 000 i Afghanistan och mer än 200 000 i Iran.
Dessa människor, som strövar omkring fritt i det oländiga berglandskapet, var en gång i tiden fullständigt nomadiska. Men på grund av problem med torka och erosioner under 1950- och 1960-talen har de slagit sig ned som jordbrukare under en del av året och bearbetar marken med hjälp av enkla hackor och plogar. De odlar säd, frukt och grönsaker för sina egna behov av födoämnen.
De bor i enkla hyddor under odlingstiden, men under våren och sommaren vandrar de med sina hjordar omkring i bergen och bor då i tält.
Vid sidan av boskapsskötsel och åkerbruk har alla dessa folkgrupper ytterligare ett sätt att försörja sig med, nämligen försäljning av mattor, som kvinnorna tillverkar på portabla vävstolar. Varje stam har sitt unika mönster, som vidareförs från mor till dotter.
Liksom pengar och boskap kan också mattor användas som betalningsmedel för hemgift och brudgåva.
När en ung flicka gifter sig, betraktas hon som tillhörande makens familj. En något utvidgad kärnfamiljen är den grundläggande samhällsenheten. Den omfattar en man, hans föräldrar, hans fru eller fruar, och deras barn.
Den religion som Aimaq omfattar är en energisk form av sunni-islam. Dess anhängare ser ned på kristendomen, som de betraktar som en ”fördärvad monoteism”. Men de känner väl till gammaltestamentliga berättelser som återberättas i Koranen.
De medlemmar av Jamshidi (Aimaq-Jamshidi) och Timuri (Aimaq-Timuri) som finns i Iran har fått känna av det hårda islamiska prästväldet i Iran. Fastän de borde vara svåra att övervaka, där de bor och vistas, har de tvingats överge sin variant av ortodox sunni-islam och konvertera till shia-islam (förenklat: ”ayatollornasoch mullornas islam”), som dominerar i Iran alltsedan den islamiska revolutionen där 1979.
Aimaq-grupperna i Afghanistan har under motsvarande tid (alltså sedan 1979) haft en situation som varit svår på ett helt annat sätt. Många av dem har varit frihetskämpar under tiden för den sovjetiska ockupationen (1979-1989).
Och sedan har de fått uppleva inbördeskrig, därefter talibanernas extrema form av muslimskt styre, och slutligen den nuvarande osäkra situationen efter kriget mot talibanerna, ett läge som fortfarande präglas av starka spänningar i landet.
Alla Aimaq-grupperna är svåra att nå med evangelium på grund av att de bor mycket utspridda och därför att deras boplatser ligger mycket avlägset från de flesta av nuvarande stora befolkningscentra, trots att gamla kända handelsvägar passerar genom deras områden.
Men det finns en mycket viktig Aimaq-stad, som ligger långt upp i nordöstra Iran. Den heter Mashhad, som av missionsexperter betraktas som en av de 100 viktigaste mest strategiska städerna i hela det s.k. ”10/40-fönstret”. Denna stad ses som en ”portstad”: när den staden en gång vunnits för evangeliet, kommer den att vara en port för evangeliet in till de onådda folkgrupper som finns runt omkring Aimaq.
När det gäller frågan om antalet kristna i Aimaq-grupperna befinner vi oss i okunnighet på två sätt. Dels är antalet evangeliskt troende kristna okänt, dels är antalet kristna överhuvudtaget okänt. Det är inte känt att det finns någon eller några troende bland Aimaq-grupperna.
Inga bibeldelar finns på Aimaq-språket, och inte heller några andra hjälpmedel för att presentera evangeliet.
Fem av Aimaq-stammarna tycks inte vara föremål för några evangelisationsförsök, men till en av dem, Aimaq-Firozkohi, som har sitt område i norra delen av Afghanistan (,alldeles norr om området för Aimaq-Taimani, den största gruppen) försöker en missionsorganisation nå fram.
Det finns alltså många anledningar till förbön för Aimaq-folken.