Jag tycker om liknelsen om Gud som en GPS, ur flera aspekter. En aspekt är att om man tänker att Gud har ställt in våran GPS på en destination vi är på väg till, eller bör vara på väg till. Då följer man ju GPS:en och går i den riktning som den föreslår för det är ju så en GPS funkar. Och jag följer GPS:en, åtminstone så länge som den föreslår samma väg som jag själv hade tänkt. Men vad händer när GPS:en föreslår en annan väg en den som jag hade tänkt. Då uppstår ju en situation då jag måste välja. Och hur jag väljer säger något om hur jag ser på Gud.
Tror jag att Gud alltid vill mig gott, att han vill mitt bästa. Eller litar jag bara på honom när jag inte själv har kontroll? Tar jag över när jag tänker att jag vet en genväg eller tror mig känna till en bättre väg?
Jag önskar, och jobbar för, att alltid lita på GPS:en. För om det är Gud som har ställt in den så kan jag vara trygg med att det är den bästa vägen som föreslås.
