När klockan blev nio i lördags så hade jag redan hunnit plocka undan lite gammal disk, diska lite ny, dammsuga sovrummet och köket, skaka några mattor och äta frukost. Innan klockan nio en lördagmorgon!! Livet har sannerligen förändrats. Tidigare så kanske jag och Hanna hade börjat ta oss ur sängen vid den tiden på lördagar.

Men det är väl skönt att livet förändras. Tänk om det bara hade varit likadant hela tiden, utan någon som helst förändring. Tänk om jag hade varit likadan hela tiden, utan att förändras. Vad tråkigt och vad många dåliga sidor jag skulle ha. Tänk om jag fortfarande skulle vara som Lo som skriker så att det låter som om han har en livskris så fort han blir hungrig. Nej, det är tur att vi förändras.

Jag tror även det är bibliskt att förändras. I Romarbrevet 8:29 så skriver Paulus om att vi ska bli lika Jesus. En ständig förändring alltså, för det blir vi aldrig klara med. En del människor säger ibland "att det är så här jag är" och använder det som en ursäkt för sitt dåliga humör eller otrevliga bemötande. Vi har alla dåliga sidor men lösningen är inte att bara acceptera dem och låta det vara så utan att be Gud förändra oss och forma oss efter Jesus. Då tror jag vi kan bli av med vår korta stubin, långsintheten, de omotiverade vredesutbrotten eller vad det nu kan vara som vi kämpar med. Genom Guds kraft så kan vi bli de som han hade tänkt fullt ut.

När vi planerade vår Gudstjänstserie ”1000 vägar till Jesus” så visste vi inte att serien i tid skulle sammanfalla med startprogrammen av Jonas Gardells TV-Serie ”O Herregud”. Nu, när jag sett veckans avsnitt så inser jag plötsligt hur hyperaktuellt vårt undertema på söndag , ”Jag fattar inte det där med korset”, är. Det skulle kunna funkat perfekt som undertema även till TV- programmet.

Och det sammanfattar på pricken Jonas, och förmodligen mängder av svenskars, personliga brottning. Dessutom, eftersom Jonas Gardells program i min mening inte bidrog till större klarhet, så hoppas jag och ber innerligt att min predikan ska göra det. Kom och bedöm. Välkommen !

Jag tycker om liknelsen om Gud som en GPS, ur flera aspekter. En aspekt är att om man tänker att Gud har ställt in våran GPS på en destination vi är på väg till, eller bör vara på väg till. Då följer man ju GPS:en och går i den riktning som den föreslår för det är ju så en GPS funkar. Och jag följer GPS:en, åtminstone så länge som den föreslår samma väg som jag själv hade tänkt. Men vad händer när GPS:en föreslår en annan väg en den som jag hade tänkt. Då uppstår ju en situation då jag måste välja. Och hur jag väljer säger något om hur jag ser på Gud.

Tror jag att Gud alltid vill mig gott, att han vill mitt bästa. Eller litar jag bara på honom när jag inte själv har kontroll? Tar jag över när jag tänker att jag vet en genväg eller tror mig känna till en bättre väg?

Jag önskar, och jobbar för, att alltid lita på GPS:en. För om det är Gud som har ställt in den så kan jag vara trygg med att det är den bästa vägen som föreslås.

7.27 gick tåget ner till Malmö och eftersom det har blivit lite mindre snö så både gick tåget och kom fram i rätt tid. Idag är det uppsatshandledning nere på Hyllieparks folkhögskola tillsammans med de andra som skriver uppsats. Det är intressant och ska bli roligt att läsa vad de andra kommer fram till så småningom. Någon ska undersöka medlemsskapet i frikyrkan, någon annan vad det är att vara en lokalkyrka och någon ska utforska anabaptismens församlingssyn m.m. Totalt är vi 10 (tror jag) som skriver uppsats.

Det är roligt att få gräva ner sig lite och jag känner mig taggad. Har precis läst klart "Ett hjärta större än världen" och den var faktiskt så bra som jag hade hoppats på! Återkommer med något blogginlägg med tankar därifrån.

Sen 15.42 går tåget hem igen och 18.30 ska vi vara på stationen. Det hade varit väldigt skönt om den funkade på vägen hem också för 18.30 börjar våran hemgrupp också så det är en fullspäckad dag där den största delen av min fritid spenderas på tåget...