Vad säger Jesus om Bibeln?

av Göran Schmidt den 1 februari 2009

Inledning
När man som jag fått förtroendet att tala över dagens ämne så infinner sig två problem. För det första handlar det om trovärdigheten i det som berättas om Jesus. Detta tänker jag inte ta upp, eftersom Urban Ringbäck behandlade den frågan i sin predikan 4/1 som finns tillgänglig på Smyrnas webb-TV.

För det andra handlar det om Jesus verkligen var den han utgav sig för att vara – nämligen Guds Son. Den frågan är så stor och viktig att den skulle behöva en eller kanske många, alldeles egna predikningar. Men eftersom frågan i allra högsta grad har med dagens ämne att göra så kommer jag att tala en del om den. Det handlar nämligen om vilken auktoritet man som läsare ska tillräkna Jesu ord och uppfattningar, vilket förtroende man skall ha till sanningshalten i vad han säger.

Ju mer kompetent och insatt en människa är inom sitt ämnesområde, i desto högre grad kan man luta sig mot henne och använda hennes perspektiv som en naturlig del i sitt eget. Man får naturligtvis aldrig okritiskt svälja allt, för till syvende och sist handlar det ju om en kommunikation och det är inte helt uteslutet att man kan misstolka vad som sägs. Detta gäller även Jesus från Nasaret.

Om Jesus bara var en människa som du och jag bör vi naturligtvis ta hänsyn till vad han säger, helt enkelt för att varje röst är värd att höra, men hans trovärdighet är i så fall begränsad av hans och hans samtids kunskap och föreställningar om världen. Och att upphöja en människas ord till absoluta sanningar är i så fall ett uttryck för godtrogenhet och okritiskhet. Detta är en självklar utgångspunkt för skeptikern, agnostikern och ateisten, som därför betraktar den kristne (eller religiösa över huvud taget) som rentav dumma och obildade.

För en sådan människa blir Bibeln en obegriplig samling mer eller mindre spretiga och osammanhängande myter, legender och rena sagor utan någon som helst relevans för nutidsmänniskan. Men märk väl - när jag sagt detta ska det inte tolkas som ett uttryck för en nedlåtande attityd mot en sådan människa – bara att det synsättet är en saklig och rationell slutsats utifrån en världsbild utan Gud.

En läsare av evangelierna (ögonvittnesskildringarna om Jesus) hinner inte många sidor förrän man tvingas ta ställning: Är mannen vid sina sunda sinnen eller inte?

En vanlig människa som säger sig kunna förlåta andra människors brott och galenskap, som säger sig vara enda vägen till Gud och rentav säger sig vara ett med Gud själv och som utlovar evigt liv bortom döden för var och en som fullt ut accepterar och tar emot vad han säger, skulle åtminstone idag platsa inom psykvården. Döm själv – vilka är oddsen för att en psykiskt sjuk jude i en judefientlig värld skulle skapa en rörelse utan motstycke i världshistorien? Inte särskilt höga.

I denna predikan kommer jag därför att utgå från det jag, och många av er med mig, är övertygade om, av personlig erfarenhet och av ett noggrant studium av Bibeln, att Jesus faktiskt är den han sade sig vara. Och med detta som utgångspunkt öppnar sig ett mäktigt scenario, som jag själv bara anar konturerna av. Men glimtar av det vill jag dela med mig av här idag.

Inom matematikens och logikens värld är det vanligt att man gör just så. Man inför ett nytt begrepp eller antagande, sedan bygger man på det begreppet i hopp om att det ska vara en framkomlig väg. Ibland visar det sig leda till motsägelser eller orimligheter och då få man snällt lägga begreppet eller antagandet åt sidan och pröva något nytt. Men ibland visar antagandet sig vara en fruktbar väg som leder till en ökad förståelse eller en korrekt lösning. Så var det när Isaac Newton och hans samtide Gottfried Wilhelm von Leibniz på 1600-talet införde oändligheten som ett matematiskt begrepp (symboliserat av en liggande åtta, d v s konsummärket). Ett djärvt grepp som ledde till en revolution inom matematiken och till lösningen av matematiska, astronomiska och tekniska problem som annars inte gått att lösa. Sedan kanske inte alltid begrepp som derivata och integraler genererar lyckorus hos studenter, men det är ju faktiskt en helt annan sak…

Så vare sig du nu är troende eller inte låt oss nu pröva antagandet att Jesus var och är den han sade sig vara och tillämpa detta på hans syn på skrifterna.

Bibeln för Jesus och hans samtid
Bibeln för Jesus var naturligtvis inte den Bibel som jag har framför mig, eftersom det Nya(re) testamentet inte började nedtecknas förrän efter hans död, utan det handlar uteslutande om det gamla (äldre) testamentet (Torah), som bestod och består av Lagen (Moseböckerna), Profeterna (Jesaja, Jeremia…) och Skrifterna (Psalmerna, Ordspråksboken m m). Ibland kallades alltsammans helt enkelt för Skriften eller Lagen.

Jesu användning av skrifterna
När man läser evangeliernas beskrivning av Jesus, så är ett av de mest påfallande intrycken av Honom hans oerhörda fokus på de heliga judiska skrifterna.

På ett sätt kanske det inte är så konstigt. Om man behärskade kärnämnena eller baskunskaperna i grundskolan i Israel på den tiden så kunde man de fem Moseböckerna utantill, och fortsatte man att studera så lärde man sig även alla övriga skrifter i det Gamla testamentet. Jag förmodar att det motsvarade ungefär gymnasiet. Och för att bli rabbin och bibellärare så räckte det inte med detta utan då förväntades man också kunna de lärdes alla kommentarer och tolkningar kring varje enskild vers. Om man inte visade fallenhet för att fortsätta studera efter grundskolan så skaffade man sig i stället en yrkesutbildning. Jesus valde att bli snickare, och man kan nog föreställa sig lärarnas sorg och oförståelse över det valet.

Ändå läser vi om att man förvånades (Joh 7:14-15) över den insikt snickarsonen Jesus hade i skrifterna, och han undervisade med en sådan auktoritet att de skriftlärda häpnade. Var hade han lärt sig allt detta?

Gång på gång rapporteras han säga med eftertryck ”Det står skrivet…” (30 ggr), ”Har ni inte läst vad det står skrivet?” (11 ggr), ”Ni har hört att det är sagt till fäderna”, ”Gud har sagt” …

Jesus upphäver inget i det Gamla testamentet annat än i den bemärkelse att han uppfyller det som står där. Jesus kondenserade de tio budorden ytterligare när han formulerade det dubbla kärleksbudet:

”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade:” ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.’ Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”
Matt 22: 36-40:

Det andra budet är accepterat i vårt samhälle, om än inte särskilt efterlevt.
Det första förbigår man ofta helt…

Vid ett tillfälle förebrådde Jesus sina åhörare för att de inte kunna läsa tidstecknen, d v s för att de inte förstod tiden de levde i. Underförstått – de hade inte studerat skrifterna tillräckligt med rätt fokus. Och utan öppenheten för skrifterna heller ingen förståelse av var i den profetiska almanackan de befann sig. Förstår vi dagens troende vår egen tid? Kanske, kanske inte...

Vid Jesu första offentliga framträdande i synagogan i sin uppväxtby Nasaret räcker man honom en skriftrulle från Jes 61. Han läser Luk 4:17-19, avbryter läsningen mitt i en mening och utelämnar återstoden av vers 2 (”…och en hämndens dag från vår Gud,”). Hans utelämnande av denna vers innebär inte att han anser det vara felaktigt (inte en prick av lagen ska förgå), men att det inte var på agendan med domsbudskap den här gången. Här är roten till missuppfattningen att NT:s Gud är en annan Gud än GT:s. Myten att Gud är lagisk, grym och dömande i GT och laglös, kärleksfull och nådefull i NT. Alla förbund med Gud i GT byggde på tillit till Guds nåd genom den kommande Messias. Och både GT och NT betonar såväl Guds stränghet och nåd som hans kärlek och förlåtelse. Men Jesus kom för att inleda en epok i mänsklighetens historia då dörren står vidöppen till Guds rike.

Någon har formulerat det så, att GT är monumentet över Guds löftesord, medan NT är monumentet över Guds uppfyllelseord. Och Bibeln i dess helhet är monumentet över Guds sannfärdighet, att Han aldrig kan ljuga.

Lagen
En troende jude betraktade läran som ett antal koncentriska ringar. I centrum var de tio budorden som gavs till Moses på berget i Sinai. Kring dem fanns alla de föreskrifter som gavs för gudstjänstföremål, gudstjänstfirande och det dagliga livet för medborgaren i Israel (3 Mos). Till detta kom ett gigantiskt kommentars- och regelverk som judiska skriftlärda skapat under seklerna och som gick under namnet ”de äldstes stadgar” som exempelvis detaljreglerade vad man fick och inte fick göra under vilodagen/sabbaten. Hur långt man fick promenera m m. Dessa regler brukade kallas inhägnaden kring lagen, och ansågs utgöra en extra säkerhetsmarginal för den troende. Höll man sig inom detta staket så kunde man vara extra säker på att inte försynda sig. På Jesu tid hade det gått så långt att gemene man, och uppenbarligen t o m de skriftlärda hade svårigheter att skilja mellan vad som var människors bud och rekommendationer och vad som var Guds.

Inte vid något enda tillfälle uttalar Jesus sig kritiskt eller nedlåtande om skrifterna.
Däremot riktade han vid flera tillfällen starkt kritik mot dessa tillägg som skymde det som var väsentligt. Matt 23 (t ex v13).

Vi kan stå som betraktare och tycka att det var urbota korkat av den tidens religiösa etablissemang att låta en massa detaljregler skymma det väsentliga, men låt oss gå hem och vara självkritiska och fundera över vad det är i vår pingst- (eller baptist- eller svensk kyrkliga- eller vad-det-nu-är-)tradition som vi lagt till ”för säkerhets skull” och som hindrar framför allt unga människor att nå fram till Honom som är vägen, sanningen och livet! Det handlar inte om att såga av den gren vi sitter på, utan att dra lärdom av begångna misstag och söka äktheten framför formerna och klichéerna.

Undrar om det inte var Jack-Tommy Ardenfors som brukade säga att ”om man gör som pionjärerna brukade göra, så gör man inte som pionjärerna brukade göra”. Nytt vin i nya vinsäckar (Matt 9:17).

Skrifternas trovärdighet grunden för Jesu undervisning
Jesus refererar till antika bibliska berättelser som om de var reella och historiska och just därför värda hans lyssnares uppmärksamhet: Exempel: skapelsen, Adam och Eva, Abel, Noa, syndafloden, Abraham, Lot, Sodom och Gomorra, Mose, Jona… ”Tror ni inte hans (Mose) skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?” Joh 5:45-47. Han betraktade tydligen tron på Mose som en förutsättning för tron på honom själv.

Jesu syn på GT:s författare
Jesus trodde att bibelböckerna författats av de personer de uppkallats efter (Moseböckerna, Jesaja, Daniel etc). Detta kan ju tyckas banalt, men exempelvis anser man att exempelvis Jesajas kap 40-66 måste ha författats av ”Deutero-Jesaja” eftersom de förebådar Jerusalems förstöring, och motsvarande resonemang när det gäller de andra böckerna. Vad finns det för skäl till detta? Skälet framför alla andra: Framtiden är mänskligt sett omöjlig att förutse och följaktligen måste alla berättelser som innehåller förutsägelser av ting som verkligen inträffat ha lagts till i efterhand.

Somliga moderna teologer vill se det som att det är de grundläggande idéerna och tankarna i Bibeln som är det väsentliga, medan språkdräkt och formuleringarna är tids- och kulturberoende. Jesus hade en helt annan syn. Förstår vi vår egen tid? Kan det vara så att vi också försummat skrifterna? Kanske det. ”Inte en prick av lagen ska förgås… (Matt 5:17-18)... förrän allt detta har skett”.

Jesus antyder här att det finns en gudomlig plan för världshistorien. Den synen är väsensskild från den som möter oss i samhället och i media. Enligt denna finns det ingen plan eller tanke med vare sig människans eller världens historia. All förändring har skett planlöst och slumpmässigt, även om där ibland kan finnas ett och annat som ”skenbart” verkar ändamålsenligt planerat. Denna föreställning att det profetiska är nonsens och att berättelserna därför måste vara tillagda i efterhand är inte slutresultatet av ett materialistiskt och evolutionärt tänkande, utan en utgångspunkt: Det finns ingen allsmäktig Gud. Alltså blir det bara som det råkar bli.

Skrifterna kraftfullare än mirakel
Jesus hade en mycket högre syn på skrifterna än så. Han ansåg t o m att skrifterna var kraftfullare än mirakel: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna ,kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda” Luk 16:29-31.

Du kanske inte har upplevt något mirakel? Sörj inte över det – möt Kristus i skrifterna!

Gamla testamentets skrifter handlar om Jesus
Men det gäller att ge sig in i Skrifterna med ett öppet sinne, annars kan man likt många skriftlärda på Jesu tid missa själva huvudpoängen (Joh 5:39-40, 46-47).

Enligt dagens skriftläsning om Emmausvandrarna var Jesu f d lärjungar ”tröga till att tro”, men under några timmar tillsammans med en högst levande Jesus brann deras hjärtan. Elden kom från Herrens Andes närvaro, bränslet – ja det var skrifterna.

Vad var det Jesus talade om?
Jesus menade på fullaste allvar att skrifterna handlade om honom själv. Detta var även de författares syn som skrev evangelierna. Och det var de författares samstämmiga syn som skrev samtliga övriga böcker i det Nya testamentet. I själva verket är NT fullt från pärm till pärm med citat från GT. Dessa kan indelas i två kategorier – dels dem som Jesus själv citerar och dels dem som handlar om honom själv ”Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten X. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Y”…

Du har säkert lagt märke till att Jesus anmärkningsvärt ofta talar i jag-form. (Till skillnad från du och jag som ständigt tenderar att tala i ”man”-form). ”Jag säger er…”, ”Sannerligen, sannerligen säger jag er…”, ”Ni har hört att det är sagt, men jag säger er…”, ”Jag är vägen, sanningen och livet”, ”Jag är den gode herden”, ”Jag är livets ljus”, jag är, jag är… Joh 8:58-59 Hädelse. Varför? Han gjorde anspråk på det heligaste av alla namn – Guds eget namn som Gud uppenbarade för Moses i den brinnande busken. (2 Mos 3:14).  Se även Joh 18:4-6 De vek tillbaka och föll till marken när de upplevde kraften i Namnet över alla namn.

Detta är också anledningen till den urkristna bekännelsen Jesus är Herren: Rom 10:9, Fil 2:9-11 Jesus Kristus är Herren (JHWH). Obs: bestämd form. Detta betyder inget annat än att när du läser i GT om Herren Jesus Kristus. Så varje gång du ser ”HERREN” i GT – är det inte obibliskt att läsa Jesus Kristus! Men tro inte som Filippus att det hela är så enkelt – läs hans samtal med Jesus i Joh 14:8-11.

I den så kallade Johannesprologen (Joh 1) beskrivs Ordet som var Gud och som blir människa i Jesus Kristus. När Romarbrevets författare citerar GT och säger ”Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta” (Rom 10:6-13, betyder det att Kristus är närmare dig och mig än vi kan ana. Och – när vi läser profeternas ord. exempelvis  Jer 1, Hes 12: ”Herrens Ord kom till mig. Han sade…” så anar vi Vem som kom på besök…

En profet lik Mose (5 Mos 18:15,18)
- 40 dagar på Sinai /i öknen
- Delade Röda havet / stillade stormen, gick rakt igenom folkhavet
- Kopparormen (4 Mos 21:7-9  jfr  Joh 3:14-17)

Daniel
- Människosonen (Dan 7:13-14)
- Messiasprofetian (Dan 9:24-26)

Psalmerna, Jesaja
Lägg märke till Herrens lidande tjänare, tyngd av synd men paradoxalt nog ändå rättfärdig. ”Herren lät vår skuld drabba honom…” (Jes 53:6)

Även gärningarna vittnar om vem Han är
”Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull”, sade alltså Jesus

Jesu första mirakel - vinundret i Kana demonstrerade att Jesus är oberoende av tidsfaktorn. Vetenskapen kan bara studera det som finns till. Skapelseprocessen är inte nåbar för vetenskapen helt enkelt därför att den innefattar en intelligent skapelseakt som till sin natur är icke-materiell. Genom att studera hur en bil förändras över tid (korrosion, slitage etc) kan man i och för sig med vetenskapens hjälp rekonstruera hur den såg ut för ett, två eller kanske tio år sedan. Men med hjälp av dessa metoder kan man inte förklara hur den blev till. Just därför att den processen erfordrar en skapare i form av intelligenta varelser (tekniker, ingenjörer, formgivare).

Därmed inte sagt att vetenskapens företrädare inte spekulerar i hur växter, djur, stjärnor och atomer en gång blivit till, men det är en helt annan sak. Spekulerar gör man utifrån en grundsyn. Och det är klart att det gör skillnad om en sådan grundsyn bygger på blinda naturkrafter eller en seende allsmäktig intelligens!

Jesus visade hur som helst genom sitt (sina) underverk att han är ett med Skaparen, som har makt att befalla genom sitt ord, och materien blir till!

Apostlarnas syn på Bibeln
Det vore mycket förvånande om inte den första generationen av Jesu efterföljare inte skulle ha delat den syn på skrifterna som deras Herre stod för. Det märks tydligt i deras skrifter, som utgör det Nyare testamentet, att de är helt eniga med Jesus om att hela evangeliet redan finns presenterat i det gamla förbundets skrifter i form av profetior/förutsägelser, och att samma budskap i och med Jesu liv nu föreligger som historisk realitet.

När kristna blir riktigt besvärliga
Det är detta som är det mest anstötliga med Jesus och med de kristna. Anspråket på historicitet och exklusivitet. En tro på att Gud faktiskt handlar i historien och i tiden. Och på att Jesus Kristus är enda vägen till Gud, Fadern.

Många kallar sig kristna, men tror inte vad Jesus säger om sig själv. Betänk vad Jesus sade till sina religiösa samtida. Joh 5:39-40, 8:24 ”Om ni inte tror att Jag är (den jag är) skall ni dö i era synder”.

Så länge vi troende har vår tro på ett relativistiskt, känslomässigt, subjektivt plan får vi vara förhållandevis ifred. Liksom om vi anammar samhällets aktuella värderingar eller tror att Gud tände Big Bang och sedan lät naturlagarna ta hand om resten av skapelseprocessen.

Men om vi på allvar bekänner en Gud som har makt att faktiskt förvandla vatten till vin, gripa in i människors liv, leda världshistorien, bota sjuka, en Gud som står för absoluta sanningar, är angelägen om våra värderingar och vår livsstil eller att naturliga fenomen faktiskt vittnar om hans existens – Ja då ses det inte alltid med blida ögon.

Men det är just detta som är det kristna budskapet: Jesus Kristus är verkligen Messias, Guds Son, som de urgamla skrifterna vittnar om. Hans födelse, liv, gärningar, död och fysiska uppståndelse är reella historiska fakta som bekräftar att de människor som nedtecknat sina livsberättelser och erfarenheter varit under Hans Andes inspiration. Och ännu återstår en väntan på att ”allt ska ske” (Matt 5:18). Att de återstående bibliska profetiorna ska uppfyllas, att ”Människosonen ska komma på himmelens skyar” den här gången inte som psalmernas ödmjuke och lidande tjänare, utan i sin makt och som domare över levande och döda.

Sagor och myter är däremot främmande element för både den judiska och kristna tron.

Mitt eget vittnesbörd
Jag minns när jag som en sanningssökande 17-åring öppnade mitt röda konfirmations-NT och gjorde en stark erfarenhet av att äntligen ha funnit sanningen. Jesu ord och Paulus utläggningar fångade mig och jag sög åt mig som en tvättsvamp.

Jag minns särskilt en dag när jag – min nyvunna tro till trots – upplevde en depression och längtade till himlen – hur jag kände mig manad att slå upp den då tämligen okända boken på måfå. Sidorna föll upp och min blick etsades fast på ett textsammanhang som talade rakt in i in livssituation och förvandlade den till en vördnad och lovsång till Gud. Och jag vet, att om vi idag skulle lämna mikrofonen fri, så skulle vi få lyssna till hundratals vittnesbörd om liknande saker. Vad beror det på? Hade det blivit samma resultat om jag läst fantomen? - Knappast. Men Hemsöborna då? - Nja, Men Koranen då? - Kanske i någon mån, eftersom det handlar om ett existentiellt innehåll. Själv kan jag inte förneka att det på ett oförklarligt sätt var en Sanningen själv jag mötte där på sidorna. Det var Jesus som talade genom sin Ande.

Det var precis som en magnet. Ni vet hur det är – kraften är omvänt proportionell mot avståndet. När man kommer nära blir dragningskraften oerhört stark. Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig om inte Fadern drar honom” (Joh 6:44).

Sedan den där kvällen för snart 40 år sedan har jag många gånger fått knivskarp förmaning genom bibelordet, ibland uppmuntran, ibland råd, ofta – inget alls. Du vet, kostfibrer som går rakt igenom tarmen utan att tas upp. Man förstår ingenting. Men det kanske inte gör så mycket – även kostfibrer är nyttiga. En sked honung från Psaltaren eller evangelierna tillsammans med vetekli från 3 Mosebok kanske rentav är en nyttig kombination…

Slutsats
Antagandet att Jesus verkligen är Guds Son är verkligen en nyckel som öppnar dörren till förståelsen av de gamla heliga skrifterna (2 Kor 1:20). Och även nyckeln till förståelsen av den tid vi lever i. Tillsammans får vi hjälpas åt att vrida om den nyckeln.

Allra sist
Som en liten hjälp vid dina bibelstudier hittar du ett litet anspråkslöst schema i form av ”Världens friaste bibelläsningsplan” på Smyrnas hemsida eller på kyrktorget.

Frågor till hemgrupper och andra att samtala över:

1. Jesus påstår att Skrifternas vittnesbörd är kraftfullare och viktigare än hans mirakel. Vad skulle det kunna finnas för skäl till det?

2. Judarna har sin muntliga tradition i form av De äldstes stadgar som tolkar och detaljreglerar livet för den rättrogne. Jesus gillade inte det. Tror du Han skulle ogillat något i vår egen kristna tradition?

3. Det är inte ovanligt att kristna säger sig tro att Jesus verkligen förvandlade vatten till vin i ett ögonblick vid bröllopet i Kana. Samtidigt har man svårt att tänka sig att Gud (i Kristus) skapade världen på sex dagar (och vilade på den sjunde). Hur tror du att man resonerar?

4. Danielsboken brukar ibland kallas ”Gamla testamentets uppenbarelsebok”. Det finns onekligen många paralleller. Läs t ex kapitlen 7 och 12 i Daniel och jämför med kapitel 13 i Uppenbarelseboken. Be, fundera, diskutera och fascineras!