Relationer - trons växtplats
En predikan av Martin Boström, 7 september 2008
Textläsning: Apg 9: 1-28
Inledning
En lördagskväll i våras gick jag på en konsert med Ulf Lundell. Det var en rätt trallvänlig och munter tillställning. Men så mitt i konserten byter Lundell tonläge och tar fram sången Damaskus från albumet Evangeline, och sjunger:
Ulf Lundell – Damaskus
Ta mej till Damaskus
Jag är beredd, jag är klar
med att försöka sköta livet själv
Jag vill ha ett svar
Ta mej till Damaskus
Ta mej dit ikväll
Mina sår tycks aldrig läka
och jag förlorar varenda duell
Forskarrapporter säger att Sverige är ett av världens mest individualistiska länder. Man menar att vi svenskar är självcentrerade och självupptagna. Mycket handlar om mig och mitt. Det egna jaget är i centrum. Men den extrema individualismens väg leder till en återvändsgränd som heter tomhet. Det ekar i det individualistiska samhället. Och det ekar i människors hjärtan.
Vad som rörde sig i Ulf Lundells inre när han valde att sjunga sången Damaskus, det vet jag inte. Men jag tror att han gav ord åt mångas frustration och längtan.
”Ta mej till Damaskus
Jag är beredd, jag är klar
med att försöka sköta livet själv”
Finns det någon som i längden orkar sköta livet själv? Vi behöver varandra, vi behöver Gud. Ta mig till Damaskus.
Tron vaknar
Sången hämtar inspiration från originalstoryn i Apostlagärningarnas nionde kapitel som vi hörde Tomas läsa. Saul var hängiven den judiska tron och han älskade de gammaltestamentliga bibeltexterna. Men han hade ännu inte insett att Jesus från Nasaret var Messias. Och genom att motarbeta de kristna trodde Saul att han gick Guds ärenden.
På Damaskusvägen tar Sauls livsresa en ny vändning. En man som Saul trodde var död ställer sig plötsligt livs levande i hans väg.
”Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?" Han frågade: "Vem är du, herre?" - "Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra."
Apg 9:4-5
Sauls liv skulle aldrig bli som förut.
I det oväntade och omtumlande mötet med Jesus vaknar Sauls tro på Jesus till liv. Men när man läser texten som helhet ser man att Sauls tro inte endast är något mellan honom och Jesus. Några olika människor hjälper Saul att växa i sin tro. Relationer kan få vara en växtplats för tron.
Relationer – trons växtplats
-Ananias
När Saul är som en nyfödd baby i tron talar Gud till lärjungen Ananias och ger honom i uppdrag att söka upp Saul. Först tvekar Ananias på grund av allt han hört om Sauls fiendskap mot de som tror på Jesus. Men sedan går han.
”Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: "Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande." Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, och när han hade ätit återfick han krafterna.”
Apg 9:17-19
Saul får tillbaka synen som han varit utan i tre dagar och han låter döpa sig till Kristus. Och så ser Ananias till att Saul får äta sig mätt. Ananias ser både själens och kroppens behov. Handpåläggning, dop och andeuppfyllelse men också ett mål mat.
I samband med att jag utbildade mig till barnskötare så praktiserade jag en vecka på BB i Östersund. Där fick jag en dag förtroendet att ta hand om en helt ny världsmedborgare. Jag fick tvätta av det helt nyfödda lilla barnet och sätta på det sitt livs första uppsättning kläder. ”Tillhör landstinget” stod det på kläderna. Sen fick jag återlämna den lilla krabaten till föräldrarna. För mig var detta en nära-livet-upplevelse!
Var det inte något liknande Ananias gjorde med Saul? Han tog ju sig an ett nyfött spädbarn i Kristus och gav barnet den omvårdnad det behövde till kropp och själ. Om tron ska växa behöver den det stöd och skydd som goda relationer kan ge. Ananias fick med Guds hjälp ge Saul en god start på hans vandring med Jesus.
En hemgrupp kan bli en växtplats för tron…
-Lärjungarna i Damaskus
Sedan får vi veta att ”Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus”
Apg 9:19
Vilka dessa lärjungar var får vi inte veta. Men de tog hand om Saul. Vad hände dessa dagar? Vad gjorde dessa lärjungar för Saul? Tillåt mig att tänka lite fritt. Någon kanske upplät ett rum i sitt hem så att Saul hade någonstans att sova. En annan kanske bjöd honom på mat. En tredje svarade på Sauls undrande frågor om tron och gav fördjupad undervisning. Medan en fjärde såg som sin uppgift att be för den nyfrälste Saul.
Vad hade hänt med Saul om han inte mött omsorgen och vägledningen från Ananias och de andra lärjungarna i Damaskus? Hade hans tro överlevt? Det är inte säkert. Vi är beroende av varandra. Tron är visserligen något personligt – Saul får ett personligt möte med Jesus på Damaskusvägen – men samtidigt är tron något gemensamt. Relationer är trons växtplats. Ingen orkar i längden med att tro helt ensam.
Saul inte endast tog emot trons gåva, han gav den vidare. Redan under sin första tid som kristen börjar han dela med sig av sin nyvunna tro till de han möter. Det skulle bli hans livsuppdrag – att presentera Jesus för dem som aldrig hört.
-Barnabas
När Saul efterhand ville ansluta sig till lärjungarna i Jerusalem så möttes han av misstänksamhet och rädsla. Man hade svårt att tro att Saul var en äkta lärjunge efter allt ont han tidigare gjort mot de kristna. Då tog Barnabas Saul i försvar och tog honom med sig till apostlarna och berättade om hans omvändelse till Kristus och om hans orädda förkunnelse.
Tack vare Barnabas rekommendationer så välkomnade man Saul. Barnabas hjälpte Saul att komma in i och bli en del av församlingsgemenskapen i Jerusalem. Vi läste i texten att: ”Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.”
Apg 9:28
Vi behöver Barnabas-människor! Barnabasmänniskor de tror på möjligheten till förändring hos andra. Och de har tålamod med mänskliga brister. Det är en stor sorg varje gång som det saknas en Barnabas, när människor söker en kristen gemenskap utan att lyckas. Likt Saul möter man kanske misstänksamhet. Vi har en hel del Barnabasmänniskor i Smyrnaförsamlingen, men vi behöver fler. Min bön är att vi alla kunde präglas av Barnabas varma attityd och människosyn.
Ananias, några lärjungar i Damaskus och Barnabas, de hjälpte Saul att landa i en kristen tro. Vilka relationer har du i din vardag? Arbetskamrater eller studiekamrater och andra.
Kan dessa relationer bli en växtplats för tron? Jag tror det. Tänk om dina vardagsrelationer är din missionskallelse! Äventyret ligger ibland närmare än vi anar. Våga tro att Gud kan använda dig. Be för de människor du har i din närhet, samtala om livet, berätta om vad tron betyder för dig. Undret kan ske. Tron kan vakna.
Väckelse
När en människa vaknar upp över sitt behov av Jesus Kristus, då är det Guds Ande som kommer med väckelse i hennes liv. Texten om Saul är en väckelsehistoria. En berättelse om hur han vaknade upp och insåg vem Jesus är.
Ordet väckelse används nog oftast när många människor tar emot Jesus. Men väckelse är både något gemensamt och något djupt personligt. Vi vaknar en i taget, men vi kan också väcka varandra.
Sen har vi ju en tendens att somna om… Väckelse i en människas liv är inte en engångsföreteelse utan något återkommande.
Vi behöver en väckelse i Sverige. Vi behöver vakna upp ur individualismens och materialismens slummer. Vi behöver ett Damaskus.
Ta mig till Damaskus. Sänd en väckelse och börja med mig, börja med oss…