Kolosserbrevet, del 2

av Martin Boström den 10 augusti 2008

martin.bostrom@smyrna.se

Texter som lästs tidigare i gudstjänsten:

Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. [2] Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. [3] Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. [4] Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
[5] Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. [6] Sådant framkallar Guds vrede, [7] och det fyllde även er tillvaro när ni levde mitt uppe i det. [8] Men nu måste också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska, oförskämdhet och alla skändligheter som kommer ur er mun. [9] Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor [10] och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare. [11] Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.
[12] Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. [13] Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. [14] Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. [15] Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. [16] Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. [17] Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.
Kol 3:1-17

[2] Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. [3] Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus - det är för den jag är fängslad - [4] och göra den känd och tala som jag bör. [5] Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. [6] Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.”
Kol 4:2-6

Någon gång kring år 60 e Kr skriver aposteln Paulus tillsammans med sin vän och medarbetare Timotheos ett brev till den unga församlingen i staden Kolossai. Hans huvudärende tycks vara att ta itu med en del falska läror och falska lärare som hade börjat hota den unga församlingen.

Dessa ansåg att det inte räcker att tro på Jesus Kristus. Man ville blanda upp Jesus med annan andlighet och andra religiösa inslag. Paulus bemöter detta och framhåller att i Jesus finns allt vi behöver. I honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda och i honom bor hela Guds fullhet. Vi behöver inte söka utanför honom.

Detta predikade jag om i gudstjänsten för två veckor sedan när vi stannande inför kapitel 1 och 2 i Kolosserbrevet. I dag ska vi ägna oss åt brevets två avslutande kapitel, och vi har redan hört delar av dessa kapitel läsas.

ETT OSYNLIGT LIV
Jag läser från början av kapitel tre.

”Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. [2] Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. [3] Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. [4] Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.”
Kol 3:1-4

När Paulus skriver att ni har dött och uppstått med Kristus så syftar han på dopet in i Kristus. I kapitel två beskriver han dopet som en död och en uppståndelse med Kristus. Detta resonemang är en bakgrund till det han säger i texten vi just läste. Dopet är en så radikal omstart i livet att det liknas vid en död och en uppståndelse. Något helt nytt föds till liv.

Vers tre låter oss ana det innersta i kristen tro. ”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud.”

Eller som den äldre Bibelöversättningen sa: ”Edert liv är fördolt med Kristus i Gud.” Så vackert!

De falska lärarna de erbjöd ett religiöst och intellektuellt system men evangeliet erbjuder ett liv. Ett osynligt, fördolt liv i gemenskap med Gud. Kristen tro är en livsgemenskap med Gud själv. Vi tror på en verklig och levande Gud som vill leva och bo i människan.

Men för vilka är då detta osynliga liv? Denna fördolda kärleksgemenskap? Det är ju lätt att tänka att det endast skulle vara för de extra fromma, för de där superandliga som aldrig misslyckas, som aldrig hoppar i galen tunna.

Men låt oss tänka efter. Vilka skriver Paulus till? Han skriver till en grupp ganska nykristna som har tydliga brister i sin tro och i sitt levnadssätt. Det förstår vi av brevet som helhet. De kämpar med frestelser av varierande slag och alltför ofta faller de. Till dessa skriver han och säger att genom tron och dopet så har ni förts in i ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Detta liv finner ni inte först i slutet av er vandring, nej ni får det som en gåva den dag ni säger ert ja till evangeliet och inbjuder Jesus i era liv. Det fördolda livet är en gåva som aldrig kan förtjänas utan endast tas emot i ett öppet hjärta.

Om du har tagit emot Jesus så lever du ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Källan finns i ditt inre. Där inne bor Gud själv. Där inne älskar du och Gud varandra. Där omfamnar ni varandra.

Visst kan det komma tider när vi nästan glömmer bort vår inre källa. Men den finns där. Vi får börja om. Vi får trampa upp stigarna så vi hittar tillbaka till källan i vårt centrum där Gud bor. ”Ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud.” Genom tron på Jesus och genom dopet blir detta givet till oss. När vi erbjuder förbön i gudstjänstens senare del så finns det förebedjare som gärna vägleder dig som vill få hjälp att inbjuda Jesus i ditt liv. Ta kontakt med oss för ett samtal om du vill döpas till gemenskap med Jesus.

FÖRVANDLING I DET SYNLIGA
Så det osynliga livet får vi som en oförtjänt gåva. Fortsättningen av texten visar att detta osynliga liv får synliga konsekvenser. Det som finns på insidan präglar också utsidan. Paulus säger i vers 5 ”Döda därför det jordiska hos er” och så räknar upp sådant som är ont och skadligt och som vi bör säga nej till.

Döda därför det jordiska hos er. Varför? Jo därför att ni har en inre kraftkälla, ett osynligt liv med Kristus, därför kan ni och bör ni leva på ett nytt sätt. Denna förvandlig sker i en samverkan mellan Gud och människa. Gud ger kraften men vi är delaktiga i processen. Han vägleder och vi låter oss vägledas.

Det finns flera starka uttryck för denna förvandling i texten. Vi uppmanas att låta det onda i våra liv dö och låta det goda leva. Vi uppmanas att klä av oss dåliga vanor och handlingar och istället ikläda oss kärlekens egenskaper.

Och målet är att vi ska återfinna vår ursprungliga godhet och skönhet. Den som vi hade innan synden och mörkret kom in i världen. Vi skapades till att vara Guds avbilder. Vers 9-10 säger att ”ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin egen skapare.”

Denna skadade och förvrängda avbild börjar läkas när vi tar emot Kristus. Vi blir alltmer oss själva. Denna läkning pågår under hela jordelivet och blir helt färdig först i den himmelska tillvaron. Vers fyra pekar framåt mot slutförvandlingen.

”Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.”
Kol 3:4

Uttrycket ”träder fram” syftar på Jesu återkomst till jorden. När han kommer skall vi träda fram i härlighet tillsammans med honom. Då uppslukas det dödliga av livet och vi förs in i den eviga världen. Då fylls vår bräcklighet av hans styrka och vi står fram i full härlighet. Då är avbilden helad. Då återspeglar vi skaparen.

”Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.” Det är vårt hopp!

ÖPPNA DÖRRAR FÖR ORDET
När vi kommer in i Kolosserbrevets fjärde kapitel påminner Paulus om att evangeliet inte endast är för de redan frälsta. Nej, det är allmängiltigt, det är till för varje människa och därför ska det spridas. Det osynliga livet och den synliga förvandlingen är gåvor som finns för var och en som vill ta emot. Jag läser från vers två i det fjärde kapitlet:

”[2] Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. [3] Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus - det är för den jag är fängslad - [4] och göra den känd och tala som jag bör. [5] Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. [6] Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.”

De falska lärare som hotade församlingen i Kolossai hävdade att de genom uppenbarelser hade fått del av hemlig och exklusiv kunskap som var förmer än apostlarnas evangelium. Deras lära blev exkluderande och endast till för en viss utvald elit, resten stängdes utanför.

Paulus knyter an till motståndarnas språkbruk när han talar om hemligheten med Kristus. Men – menar Paulus – denna hemlighet är inte till endast för några, nej den ska avslöjas för så många som möjligt. Den är för alla. Guds hemlighet ska predikas och bli känd i världen.

För en vecka sedan läste jag en artikel i Göteborgsposten. Där intervjuades Karin Burstrand som i höst blir domprost i Göteborg. Journalisten avslutade deras samtal med att säga: ”En del vill gärna ha tillgång till kyrkorummet men tycker att det är lite för mycket prat om Gud…”

Då säger Karin Burstrand så här:
”Vi måste absolut tala om Gud. Annars kan man ju gå in i vilket palats som helst. Det är vår viktigaste uppgift att förmedla vägar till tron.”

Det tycker jag var bra sagt. Att förmedla vägar till tron, det är vårt stora uppdrag.

Trots att Paulus satt i fängelse när han skrev sitt brev så verkar han mer upptagen av att dörrar ska öppnas för evangeliet än att fängelsets dörrar ska öppnas för honom. Han uppmanar brevmottagarna att be att Gud ska öppna en dörr för ordet så att han kan predika hemligheten med Kristus. Kanske låg i denna bön också en önskan om att han skulle bli befriad från sin fångenskap, men fokus ligger på att det ska bli öppningar för ordet in i människors liv.

Denna text visar oss att bön och mission alltid hör ihop. Genom bönen förbereds marken. Gud så att säga luckrar upp jorden i människors hjärtan så att evangeliets sådd kan slå rot. Bön utan mission räcker inte särskilt långt. Och mission utan bön leder inte heller hela vägen. Men bön och mission ger framgång.

Paulus uppmaning kan landa i vår vardag. Vi kan be att Gud ska öppna dörrar för ordet i vår vardagssituation så att vi får möjligheter att i samtal berätta om tron på Jesus. I mötet med vänner och arbetskamrater kan öppningarna komma, tillfällen att samtala om livets frågor och att säga något om Jesus.

Ett litet kanske fumligt ord om din personliga tro kan komma att betyda mer än du anar. Den kan bli ett frö som börjar växa i den andre.

Vers 5 och 6 ger oss konkreta råd att ta med oss in i samtalet om livsfrågor.

”Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.”

Det finns mycket att ta med sig ur denna text. Jag vill i dag lyfta fram två saker.

För det första lär vi oss att umgänget är väsentligt. Att odla relationer. Ja vårt sätt att vara när vi umgås kan i sig vara ett vittnesbörd. Och i en relation är det naturligt att samtala om livets frågor. Det ligger ju i sakens natur att man har lättare att öppna sig inför någon man känner. ”Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden.”

För det andra så säger texten:

”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.”

”ni måste veta hur ni skall svara var och en.” Om man ska kunna svara måste man först ha lyssnat. Lyssnat in den andres frågor och livsberättelse. Det handlar alltså om en respektfull dialog där båda har något att bidra med.

Och så ska vi ”svara var och en”. ” Det visar på en känslighet inför den andre. Det finns bara ett evangelium men vi kan förmedla det på olika sätt i olika situationer. ”Ni måste veta hur ni skall svara var och en.”

Och här är vi inte ensamma. Guds Ande vill ge oss kraft och vishet när vi delar med oss av Jesus till andra. Och med Andens hjälp kan vi ”lägga våra ord väl och ge dem sälta”.

Karin Burstrands ord får avrunda min predikan.
”Vi måste absolut tala om Gud. Det är vår viktigaste uppgift att förmedla vägar till tron.”