Väckelse och befrielse
En predikan av Martin Boström, 22 april 2007
Vid den tiden ingrep kung Herodes hårdhänt mot en del av medlemmarna i församlingen. Han lät halshugga Jakob, Johannes bror, och när han såg att judarna gillade detta fortsatte han och lät också gripa Petrus; det hände under det osyrade brödets högtid. Efter arresteringen satte han honom i fängelse, bevakad av fyra vaktstyrkor om vardera fyra man, för att efter påsken ställa honom inför folket. Petrus hölls alltså fängslad, och i församlingen bad man ivrigt till Gud för honom. Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. ”Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna.” Petrus lydde, och ängeln sade: ”Svep om dig manteln och följ mig.” Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn.
Apg 12:1-19
Inledning
Kära syskon. Jag har under en längre tid burit på något som jag tror är ett tilltal från Gud till oss som församling. Jag har sett fram emot, men också gruvat mig för att ge denna predikan vidare tillsammans med en syn som jag kommer att berätta om i slutet.
Predikotexten är hämtad från Apostlagärningarnas 12e kapitel. En gammal historisk berättelse men som vill säga något befriande in i våra liv. Berättelsen kan tolka vår situation och ge hopp till förändring.
Vi har nyligen firat påsk och påmint oss om den seger som Jesus vann genom sitt lidande, död och uppståndelse. Den berättelse som vi stannar inför i dag tycks på ytan inte ha särskilt mycket med påskens budskap att göra. Men om man dyker lite djupare så märker man att den djupast är en uppståndelseberättelse, ja att den är en förlängning av påsken och ett eko av Jesu uppståndelse. Vi ska återkomma till den tanken.
Jakob blir halshuggen
Det är storhelg i Jerusalem. Man firar det osyrade brödets högtid eller påsk som är mer bekant för oss. Vi befinner oss cirka tio år efter den påsk då Jesus blev avrättad. Vår berättelse börjar med att Herodes Agrippa ingriper hårdhänt mot en del av församlingsmedlemmarna. Han går så långt att han låter halshugga aposteln Jakob, Johannes bror, som blir den förste av de tolv apostlarna att ge sitt liv på grund av sin kärlek till mannen från Nasaret.
När Herodes märker att hans hårdhänta agerande mot de kristna gör honom populär bland många av judarna så fortsätter han och fängslar även aposteln Petrus. Med all sannolikhet är syftet att efter högtidens slut ställa honom inför rätta och få även honom dömd till döden.
Petrus fängslas
Vad tänker Petrus när han sitter där i fängelset väl bevakad av 16 soldater? Kanske tänker han ungefär så här: Kommer jag nu att få gå samma väg som min gode vän Jakob och samma väg som min mästare? Han fick ju ge sitt liv i samma stad under samma högtid, påsken för ett tiotal år sedan?
Jesus har ju förvarnat mig, han sa ju till mig efter sin uppståndelse, när vi talade med varann där vid stranden: att…”när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Joh 21:18b)
Genom dessa ord förstod jag att jag att den stunden ska komma när jag får ge mitt liv för Kristus, ja bli martyr till hans ära. Men Jesus sa ju att det skulle hända när jag blivit gammal, och nu har jag ju inte ens fyllt fyrtio.
Möjligen tänkte Petrus tillbaka på att han vid ett tidigare tillfälle blivit befriad ur fångenskap genom en ängel från Herren. Tänk om det kunde hända igen. Men rent krasst såg det ut att gå mot slutet för Petrus.
Vår situation
Vår livssituation kan ibland bland påminna om Petrus situation i fängelsecellen. Även vi kan känna oss fängslade, låsta och blockerade.
Vi kan känna oss instängda i krångliga relationer. Vi kan bli bundna i synder och dåliga vanor av olika slag. Vi kan bli hämmade av ljumhet och likgiltighet. Vi kan bli låsta och förlamade av rädsla för människor. Och av mycket, mycket annat. Vad vet jag, kanske känner du igen dig själv i den instängde Petrus…
I församlingen bad man ivrigt till Gud för Petrus…
Petrus vänner i församlingen tycks inte ha planerat något fritagningsförsök, men man gjorde det bästa man kunde i detta till synes hopplösa läge. Man samlades och man bad ivrigt till Gud för Petrus.
Exakt vad man bad om avslöjas inte för oss, men en sak får vi veta, att man bad ivrigt. Det uttryck som översätts med det svenska ordet ”ivrigt” har betydelsen att bönen var intensiv och hängiven men också uthållig och envis. En bibelöversättning skriver att det var ”en ständig ström av bön” (Knox). Och när vi läser texten som helhet förstår vi att man bad dag och natt, man vakade i bön. Man hjälptes åt, man turades om, tillsammans höll man bönens låga brinnande.
Petrus befrielse och mötet med de bedjande vännerna
Så möter vi Petrus natten innan han skulle ställas inför rätta. Vi möter honom i den natt som skulle kunna bli hans sista. Han sover fastkedjad mellan två soldater, och utanför dörren finns vakter som bevakar fängelset.
Då plötsligt kommer en ängel från Herren och ett himmelskt ljus lyser upp rummet.
Det verkar som om både Petrus och vakterna sover djupt, för ingen av dem vaknar av ljusskenet. Ängeln får ta till mer handgripliga metoder. Han går fram till Petrus och väcker honom med en stöt i sidan. Och säger till honom: ”Skynda dig upp”. Och då faller kedjorna från Petrus händer.
Petrus uppmanas att ta på sig bältet, sandalerna och manteln och att sedan följa med ängeln. Den yrvakne och chockade Petrus följer med utan att förstå att detta verkligen händer på riktigt. Han tror att han befinner sig mitt i någon slags drömsyn.
De passerar flera vaktposter och kommer fram till järnporten, fängelsets ytterport, och då går den upp av sig själv, genom Guds osynliga hand. När de kommer ut i staden och går gatan ner så försvinner ängeln, lika plötsligt och oväntat som den dök upp.
Så står Petrus där ensam i natten och pustar ut. Snart återfinner han lugnet och det går upp för honom vad som verkligen har hänt. Han förstår det nästintill ofattbara, att Herren skickat sin ängel och befriat honom ur fångenskapens mörker. Då går han direkt till ett hem där han vet att de troende brukar mötas. Och denna natt är många samlade till bön, och vi vågar väl anta att Petrus var bönemötets stora böneämne. Eller vad tror ni?
Skildringen av hur Petrus försöker ta sig in till bönevännerna är en av Nya Testamentets mest dråpliga och humoristiska passager.
Petrus bultar på porten och ser säkert fram mot att bli insläppt till sina vänner. Dessutom står han ju oskyddad där ute om någon fiende möjligen skulle känna igen honom i mörkret. Så äntligen kommer någon för att öppna, men när tjänsteflickan Rhode hör att det är Petrus - hon kände tydligen igen hans röst - blir hon så spralligt överlycklig att hon, istället för att öppna, springer in till de andra och berättar att Petrus står utanför.
På detta besked reagerar de som var samlade med orden ”Du är tokig” Rodhe. Men hon står på sig. Det är sant. Petrus står här utanför, jag lovar! Och då säger man: ”Det är hans ängel” Det kan omöjligt vara Petrus själv.
Medan man inne i bönerummet pratar och diskuterar så fortsätter Petrus att bulta på dörren ute i den mörka natten. Nog är det lite ironiskt att det var svårare för Petrus att ta sig in till bönemötet än att ta sig ut ur fängelset bevakad av 16 soldater!
När man till slut öppnar dörren häpnar man inför det man ser. Det är verkligen Petrus, livs levande som man möter i dörröppningen. Och detta tycks framkalla högljudda reaktioner och känsloutbrott. Petrus måste nämligen ge dem tecken att vara tysta annars får han inte en syl i vädret. Så berättar han hur Herren befriat honom ur fängelset, och han ber att de ska föra detta vidare till Jesu bror Jakob och de andra bröderna. Sedan drar sig Petrus undan till hemlig ort för att undkomma sina förföljare. Vilken story!
Likheter mellan Petrus befrielse och Jesu uppståndelse
Jag påstod tidigare att denna story är en uppståndelseberättelse. Petrus befrielse är som en uppståndelse från det döda! Petrus var ju redan död i de flestas ögon.
Man kan säga att han satt i dödscell, efter helgen skulle han bli martyr.
Det är samma kraft som väckte upp Jesus från det döda som är verksam och befriar aposteln.
Låt oss nu kort se på några märkliga likheter mellan berättelsen om Petrus befrielse och evangeliernas skildringar av Jesu uppståndelse från det döda.
-Soldater
Två soldater låg på var sin sida om Petrus i hans cell. Och soldater bevakade också den grav där Jesus låg.
-Änglar
I båda fallen var änglar från Herren närvarande och aktiva i skeendet.
-Mirakelöppning
Den stora stenen rullades bort från gravens öppning genom Guds ingripande, och Jesus gick ut livs levande. På ett liknande sätt öppnades järnporten till fängelset ”av sig själv” och genom detta fördes Petrus ut i frihet.
-Svårt att tro
Kvinnorna som berättade om Jesu uppståndelse togs inte på allvar av apostlarna. ”De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.” berättar Lukas. (Luk 24:11) Även tjänsteflickan Rhode avfärdades på samma sätt när hon kom med den oerhörda nyheten om att Petrus återvänt levande. ”Du är tokig”, sa man till henne.
- Trodde att det var en ande / ängel
När Jesus efter uppståndelsen söker upp sina lärjungar trodde de ”att det var en ande de såg”. (Luk 24:37) Och om Petrus sa man i församlingen att ”Det är hans ängel”. De verkar haft lika svårt att tro på Petrus befrielse som lärjungarna hade att tro på Jesu uppståndelse.
-Berätta för bröderna
Petrus uppmanar vännerna i församlingen att berätta ”för Jakob och de andra bröderna” att han var fri. Jesus hade också gett uppmaningen att man skulle berätta för bröderna att han var uppstånden.
Så visst är Petrus befrielse som en uppståndelse från det döda! I berättelsen möter vi ett eko från Herrens egen uppståndelse. Och den blir ett exempel på uppståndelsekraften i funktion i Guds församling.
Mot större frihet
Berättelsen om hur aposteln blir befriad ger hopp till oss som känner oss låsta och bundna. Texten erbjuder oss vägledning i riktning mot friheten.
1. Den ivriga bönen
För det första. Den ivriga bönen för varandra är befriande och sätter Guds hand i rörelse. Vi kan uppmuntras av att det var tvivlande bedjare som fick uppleva Petrus befrielse. De bad ivrigt, men när bönesvaret kom hade de stora problem att tro, det var alltför bra för att vara sant.
Be även om du tvivlar, det kan visa sig att det lönar sig…
2. Samverkan med befriaren
Petrus befrias genom Guds ingripande, som ett svar på bön, men han inbjuds också att samverka med befriaren. Ängeln lyfter inte upp aposteln i famnen och bär ut honom i friheten. Nej, han får själv resa sig upp, ta på sig kläderna och följa med ängeln.
Petrus gör sin del, han är inte endast ett objekt, han är delaktig i befrielsen. Och genom att han lyder ängelns uppmaningar visar han att han vill bli befriad.
Vi kan be om Guds befrielse, men om vi ska bli verkligt fria behöver vi samverka med befriaren. Att ta aktiva steg i tro. Om vi exempelvis är bundna i människofruktan så kan det handla om att, med Guds hjälp, våga ta små steg i riktning mot det vi inte törs i oss själva.
Uppvaknande
Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. ”Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer.
Petrus befrielse hör samman med uppvaknandet.
Och vår befrielse hör samman med vårt uppvaknande.
Befrielse och väckelse följs åt.
När en människa vaknar upp över att hon behöver Jesus Kristus, då är det väckelse i den människans liv. Så om du är kristen så har du någon gång vaknat upp och inbjudit Jesus i ditt liv. Problemet för många av oss är ju att vi så gärna somnar om. Vi behöver bli väckta mer än en gång.
Vi kanske behöver en stöt i sidan…
Petrus blev befriad till Guds ära, medan Jakob blev halshuggen till Guds ära. Det påminner oss om att det kan kosta allt att följa Jesus, men det är samtidigt värt allt att följa Jesus.
Även Petrus blev martyr senare i livet precis som mästaren förutsagt. Enligt traditionen blev han korsfäst på grund av sin tro. Det berättas att han bad om att få bli korsfäst upp och ner eftersom han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som sin frälsare.
Jakob och Petrus och du och jag kan dö med hoppet om att den kraft som uppväckte Jesus från döden och som befriade Petrus också ska väcka oss till evigt liv.
Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. ”Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer.
Amen