Libyen
Folkmängd:
Gruppen: ca 45000
Kristna: 0,03 %
Huvudstad: Tripoli
Språk: zuara o arabiska
Statsskick:
Analfabetism:
Radiosändn.:
ZUARA – berberfolk i nordvästra Libyen
Den inhemska befolkning som romarna en gång i tiden stötte på i Nordafrika kallade de för barbari, ”barbarer”, en beteckning som så småningom lett fram till benämningen berber, som nu sammanfattar en stor grupp av folk. Dessa folk har inte bara mött romersk övermakt, utan har också senare fått utstå erövrarmakters intrång, framför allt arabernas på 600-talet e.Kr.
En av de minsta berbergrupperna är ZUARA som finns i nordvästra Libyen i ett område vid och nära medelhavskusten väster om Tripoli. Zuarerna ingår i en större berberstam, Nefusa, men själva Zuara omfattar endast 45 000 människor.
På grund av att zuarernas hemområde i närheten av Medelhavet är lämpat för jordbruk, är det naturligt att de ägnar sig åt odling av olika sädesslag: korn, havre, vete, råg. Men detta kombinerar de också med uppfödning av småboskap: getter, får, kycklingar.
Deras område blir mer och mer påverkat av urbaniseringen kring storstaden Tripoli (Libyens huvudstad). Trots detta bor många av zuarerna i hus som är byggda i en kombination av sten och lera. Framför allt de som har sina hem i bergsbyar längre bort från kusten bor i sådana bostäder.
Klädseln hos Zuara är ganska lik den som finns hos den arabiska befolkningen. T.ex. bär männen den typ av bomullsrockar med vida ärmar och kapuschong som kallas djellaba.
Kvinnorna sköter huvudsakligen hemmet och barnen, medan det är männen som ägnar sig åt jordbruket och boskapsskötseln. Men under skördetiderna hjälper kvinnorna männen att flytta den nyavskurna säden till tröskplatserna.
För Zuara-stammen är det viktigt att fira viktiga tillfällen i livet. Förutom födelse, bröllop och död högtidlighåller de t.ex. den första hårklippningen och omskärelsen av pojkar.
Liksom andra berberstammar – och araberna – är Zuara mansdominerade. Härstamning räknas efter manslinjen, och likaså arvsförhållandena.
För att bevara stammen håller de fast vid regeln att zuarer inte skall gifta sig utanför sin egen folkgrupp (stam).
Zuara respekterar de s.k. fem pelarna inom islam (trosbekännelsen, bönen mot Mecka 5 ggr per dag, allmosegivandet, fastan under Ramadan, pilgrimsfärd till Mecka minst en gg i livet). Men de tillhör också den äldsta sekten inom islam, Kharidjiterna, som anser att muslimer har rätt att ställa åt sidan orättfärdiga härskare.
Trots utvidgad personlig frihet i Libyen under senare år är det fortfarande förenat med faror för båda parter, när någon utländsk kristen som vistas i landet försöker nå libyer med evangelium. De välutvecklade hemliga polisnätverken i Libyen är effektivt hinder för evangelisation. Denna situation är säkert förklaringen till att det finns ytterst få kristna i Zuara-stammen. Aktuell försök att ange antalet har lett till proportionen 0,03 % kristna, dvs 13 – 14 personer. Och när det gäller evangeliskt kristna tycks det inte finnas någon överhuvudtaget.
Människorna i Zuara-stammen talar och förstår både libysk arabiska och zuara-språket. Ändå är det viktigt att zuara, som fortfarande bara är ett muntligt språk, utvecklas också till ett skriftspråk. Sannolikt har zuarerna problem med läsningen av arabisk text.
Folkets förståelse av evangeliet kommer att underlättas när bibeln översätts till deras eget hemspråk. Som det nu är tycks inte bibeln finnas ens på libysk arabiska, och få libyer har någonsin sett en bibel.
På zuara-språket finns, såvitt man vet, inga evangelisationsresurser alls, och ingen missionsorganisation verkar satsa på att nå det folket.
I detta läge finns många böneämnen förknippade med Zuara.
Bed att Den helige Ande förbereder folkets hjärtan för evangelium,
Bed att Herren kallar människor som är villiga att resa till deras område för att om möjligt leva bland dem.
Bed att dörrarna öppnas för missionärer i Libyen.
Bed att Herren reser upp kvalificerade lingvister som kan ge Zuara ett skriftspråk och översätta bibeln för dem.
Bed att Jesus Kristus uppenbarar sig för zuarerna på ett övernaturligt sätt på samma sätt som det skedde i ett annat berberfolk längre västerut: bland kabylerna, i Algeriet.