Sudan,Chad
Folkmängd:
Gruppen: ca 170 000
Kristna: Inga
Språk: arabiska
Analfabetism: 53-77%
Radiosändn.: Inga
ZAGHmellan nordvästra Sudan och nordöstra ChadAWA – gränsfolk
Zaghawa är ett folk som är kringspridda i Sudan, Chad och Niger, men som framför allt finns längs gränsen mellan Sudan och Chad. Deras antal är ungefär 170 000. Deras samhälle kan härledas tillbaka till 600-talet e.Kr. då de hade ett eget rike under ledning av hövdingar, och indelat i strikta sociala klasser och klaner. Men detta samhälle har försvagats sedan nationerna Sudan, Chad och Niger utvecklats, och framför allt sedan islam infördes i deras trakter på 1600-talet.
Det område som Zaghawa rör sig i, där också en del av libyska öknen ingår, är det område i västra Sudan som är mest ekologiskt bräckligt. Problemet med bristande vattentillgång är svårt nog under normala år, då människorna i detta område får vänta under många torra månader för att få en kort regnig säsong, som varar mellan slutet av juni och slutet av augusti. Beroende på om det finns tillgång på vatten, eller inte, flyttar de sina djur söderut eller tillbaka norrut.
Förutom att använda mjölk till sina nötboskap (kor), får och kameler, kan de också försöka få inkomster genom att sälja en del djur. På vissa ställen kan de stanna och odla grönsaker, t.ex. tomater och lök, i små trädgårdar omkring deras hem. Och dessutom odlar de hirs och rotväxter.
En del i folket försöker ägna sig åt handel – för att få tag på varor som de själva inte kan producera. Då byts ofta t.ex. nötboskap, får och gummi från akacia-träd ut mot de önskade varorna. Ytterligare andra personer i Zaghawa-folket försöker sig på konsthantverk. (De kan ofta skickligt producera metallredskap, vapen, musikinstrument, träarbeten, lerkärl, och göra lädersaker av hudar.)
Allt detta förutsätter att förhållandet till andra folkgrupper är normalt, och att de andra kan vänta sig att nomaderna rör på sig igen efter en tid. Men tyvärr har det hänt att en torkperiod blir onormalt lång. Detta inträffade i Zaghawas område i nordvästra Sudan – nordöstra Chad i början av 1980-talet.
Detta ledde till att folket sökte sig till ett bergsområde med goda odlings-förhållanden i mellersta delen av västra Sudan. En del av dem ville söka bete för sina djur där, medan andra, som förlorat för många djur genom torkan, tänkte slå sig ned permanent. Det folk som hade sitt vanliga område där blev då fientligt inställda mot konkurrenterna, och övertalade den lokala regeringen, polisen och armén att hjälpa dem att bekämpa inkräktarna. Detta resulterade i att många zaghawa-bosättningar brändes ned och att de avrättade lokala zaghawa-ledare utan att invänta rättegång. Nomaderna måste ha känt sig rättslösa när myndigheterna inte förstod deras situation. (Det var säkert klen tröst för dem att regeringen, myndigheterna och polis- och arméstyrkor i Sudan behandlat åtskilliga andra minoritetsgrupper lika brutalt – i detta land som är präglat av åratals inbördes strider på olika håll, och som därför är så oerhört fattigt fastän det i vissa landsdelar har stora naturresurser!)
Fastän islam är mycket accepterad och studiet av islamisk lag högt respekterat i Zaghawa-folket, håller dessa människor ändå fast vid många av sina traditionella vidskepelser. Den mest påfallande är kanske den skrämmande tron att de alltid måste anstränga sig för att undvika ”det onda ögats” förbannelse. Denna strävan visar sig på olika sätt, t.ex. däri att de bär amuletter, d.v.s. trolldomsavvärjande föremål, att de bygger sina hus på ett visst sätt, och att de täcker över ansiktena på sina spädbarn när de visar sig offentligt.
De flesta i Zaghawa-folket har inte hört en klar framställning av evangeliet. Det är inte känt att det skulle finnas en enda kristen bland dem.
Även om åtskilliga bland dem sannolikt förstår arabiska, måste det ändå betraktas som en stor andlig fattigdom att många av dem inte har möjlighet att läsa Bibeln, eftersom varken hela Bibeln eller Nya Testamentet finns översatt till deras språk, ja inte ens enskilda böcker i Bibeln.
Ingen kristen radioutsändning sker på deras språk. Inte heller finns den vida spridda Jesus-filmen anpassad till deras språk.
Däremot finns glädjande nog ljudinspelningar (ljudband) med förkunnelsen av evangeliet om frälsningen genom Jesus Kristus.
Det är svårt att ta sig till Zaghawas område på grund av att i synnerhet regimen i Sudan noga kontrollerar alla försök att utifrån närma sig området. Därför finns det många böneämnen knutna till detta folk.
Det finns anledning att be att Den Helige Ande i folkets hjärtan skapar hunger efter att veta sanningen, och att Gud (liksom t.ex. hos berberfolket Kabylerna i Nordafrika) använder övernaturliga metoder, t.ex. drömmar, visioner, för att föra fram evangeliet.
Låt oss också be att Gud skall uppväcka människor och resurser som kan producera kristna radioprogram som kan sändas till området, men framför allt att han sänder budbärare som kan komma till dem och vinna förtroende hos dem, inte minst hos ledare i folket.
Till böneämnena bör också fogas en bön om att alla inbördesstrider i Sudan upphör.