Senegal, Mali, Mauritanien, Gambia, Guinea

 

 

 

 

 

 

 

 

Folkmängd: Ca 10 miljoner
Gruppen: Tot.1,1 miljon
Religion: Sunni-islam
Kristna: Ett 25-tal
Huvudstad: Dakar
Språk: Franska
Statsskick: Demokrati
Analfabetism: 77%
Radiosändn.: TWR o IBRA

Tukulor - folket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I odlingsbara områden i Senegal, Mali, Mauritanien, Gambia och Guinea [Ginéa] finns folket Tukulor [Tokolår], som bedriver småskaligt jordbruk,  föder upp småboskap och – om det finns möjlighet – också ägnar sig åt fiske.

Sammanlagt utgör de c:a 1.1 miljoner människor. De flesta bor i Senegal (661  500). De därnäst största antalen av folket finns i Mali (161 500) och Mauritanien (150 000). Mindre antal av Tukulor-folket finns i Gambia (90 000), och i Guinea (20 900)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den största koncentrationen av dem finns på båda sidor om Senegalflodens mellersta dalgång, mellan Senegal i söder och Mauritanien i norr. Denna dalgång är ett mycket

fruktbart område som i många generationer dragit till sig odlare. Men när det odlingsbara området på kort tid utvidgades på grund av dammbyggnader längre uppströms, lockade det till sig många nomader från norr, som ville ha mark att odla. Därför blev området 1989 politiskt oroligt och socialt explosivt – i skärningspunkten mellan mauritaniers och senegalesers intressen. I denna politiska skärningspunkt har Tukulor på den mauritanska sidan om Senegalfloden mycket oftare drivits från sin mark än de kunnat behålla eller utvidga den.

Förhållandet mellan olika folkgrupper har varit mest spänt i Mauritanien och det är också där som Tukulor-folket har behandlats sämst. Många av dessa, som en gång var mauretanska medborgare, lever nu som flyktingar i Senegal, i lägerplatser på Senegalflodens södra flodstrand, där de ofta har att kämpa med svårighet att få tag på rent vatten, och med infektionssjukdomar, bl.a. malaria.

Senegal har haft mer av social harmoni, även om det inte varit problemfritt. De övriga länderna har omväxlande haft hårt styre och instabilitet, men allmänt kan sägas att situationen för de mänskliga rättigheterna förbättrats under det senaste decenniet i alla dessa länder.

Officiellt är Tukulor-folkets religion en form av sunni-islam, som de accepterade på 1000-talet. Men det är uppenbart att dels deras religion i sin helhet, dels deras variant av islam innehåller andra inslag än sunni-islam. För att börja med deras islam: den har inslag av sufism, islamisk mysticism, som förmedlas av de inflytelserika s.k. muslimska brödraskapen, och en stor roll spelar också deras religiöse ledare, marabout, som de lyder och som de ger pengar. Vissa religiösa ledare tillskrivs övernaturliga krafter.

 

Men kvar i deras religion finns också gammal spiritism, magi och tilltron till användning av trollkonster, trosföreställningar och ritualer som funnits hos folket långt innan islam blev deras officiella religion. Till dessa gamla föreställningar och sedvänjor från tiden före islam hör kvinnlig könsstympning, som fortfarande 50 % av flickorna utsätts för, trots att den mer och mer betraktas som olaglig.

Till den form av islam som råder hos Tukulor bedöms 99, 9 %  av folket vara ansluten. (I Senegal har rentav antalet angetts som nästan 100 % !)

Islam är i sina västafrikanska varianter motståndskraftig mot evangelisation på grund av dess stora sociala roll såväl i den enskildes som i samhällets liv, oavsett hur religionsfrihetssituationen ser ut.

 

 

 

 

 

Om dessutom begränsad religionsfrihet tas med i bilden, förstärks motståndet ytterligare. Ur den synpunkten skiljer särskilt Mauritanien ut sig. Där är det förbjudet för en medborgare att gå över till annan religion, om man är muslim, ja t.o.m. att besöka icke-muslimer och att ha andra religiösa texter än islamiska. I de övriga länderna finns religionsfriheten i princip genomförd, men trycket från den stora muslimska majoriteten är starkt.
Trots en hel del ansträngningar att nå Tukulor med evangelium, har resultaten blivit små. Minst satsning har gjorts i Guinea.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Överhuvudtaget tycks bedömningen om de kristnas antal i Tukulor i flertalet av dessa länder vara: ”Inga kyrkor. Några troende." Men det finns evangelisationsresurser på deras språk, pulaar: Nya testamentet blev färdigt 1997, den s.k. Jesus-filmen finns översatt, bandinspelningar som presenterar evangeliet, och en video, som har titeln ”God’s Story”. Dessutom sker kristna radiosändningar på pulaar, bl.a. genom TWR (Trans World Radio) och IBRA.

 

Låt oss be att Gud talar till människorna genom de bibeltexter och inspelningar som finns på deras språk.

Låt oss be om kristna hjälparbetare, läkare och lärare som är villiga att leva bland Tukulor.

Låt oss be att den Helige Ande ge sin smörjelse till sändningarna som för ut evangeliet.

Låt oss be om att Herren frälsar och reser upp ledare som i sin tur kan vinna andra människor i folket.