Kina

Folkmängd gr.: ca 270000 (år 2000)
Kristna: ca 200 (år 2000)
Analfabetism: 38 %
Radiosändn.: Inga
NAXI i nordvästra Yunnan
Under namnet NAXI sammanfattar de kinesiska myndigheterna sex folkstammar i bergsområdet i norra delen av västra Yunnan, som i nordväst gränsar till Tibet. De två största av de sex folken är dels Naxi, det folk som gett namn åt hela gruppen, dels Mosuo. Det senare folket omfattar omkring 46.000 människor, och Naxi mer än fem gånger så många, över 270.000. De andra folken omfattar alltifrån några hundra till några tusen vardera.
Huvudfolket Naxi har tusen år gamla skrifter (avfattade i egenartad bildskrift). Mosuo har lika gammal muntlig tradition. Dessa traditioner och traditionerna i de flesta av de små stammarna är samstämmiga om att NAXI-folkgruppen en gång haft en gemensam forntid på den tibetanska högplatån,
innan de drog i väg längre österut. Många av dem kunde sedan ändå förflytta sig som jägare och nomader i centrala Kina. Men längre fram tvingades de att flytta längre söderut. Det kommunistiska maktövertagandet 1949 var sedan den avgörande faktorn för att de måste slå sig ned som bofasta jordbrukare och boskapsuppfödare.
Deras byar ligger på olika nivåer i bergen, och valet av de grödor de odlar bestäms av hur högt över havet de bor. Höjdfaktorn avgör även vilka djur som föds upp.
I flera av dessa stammar har matriarkatet varit kärnan i samhälls-systemet. Det har varit kvinnorna som har haft makten, i synnerhet mormor i familjerna.
De män som hjälpt till att föra släktet vidare har gjort det i egenskap av nattliga gäster som inte får stanna i kvinnans hus på dagarna. En kvinna kan ha mer än en sådan besökande man, ja i vissa fall upp till tio.
Sedan matriarkatet försvagats i den största stammen, har i stället kusingiften blivit vanliga där. Men i Mosuo har matriarkatet levt kvar. Detta har fått till resultat att man där inte håller reda på vilken särskild man som är far till ett bestämt barn, något som i sin tur har lett till att det inte finns något ord för ”fader” i mosuo-språket.
Tibetanbuddismen har haft ett stort genomslag i dessa stammar, bl.a. hos Mosuo. Men också förfäderstro, kinesisk taoism och en sorts religion som kallas dongbaism har gjort sig gällande. I dogbaismen spelar dongba en stor roll, en sorts kombination av präst, undergörare och magiker. Den religionen har tidigare dominerat i Naxi, det största folket, men de flesta av det folkets medlemmar har numera inte alls någon religion som de föredrar.
Det verkar som om det finns en gemensam bakgrund till å ena sidan tendensen till religionslöshet och å andra sidan den rädsla för att dras till kristendomen som finns i synnerhet i den äldre generationen. Den gemensamma faktorn är kommunismens maktövertagande 1949. Kommunismen lanserade ateismen och gick hårt fram mot det arbete som missionärer utfört. Innan det kommunistiska maktövertagandet hade flera hundra i det största folket blivit kristna. Men många av dem fick gå i döden för sin nyvunna tro. Annorlunda var det i de andra folken , där ingen tycks ha blivit kristen före kommunismen.




