Kina
Folkmängd: 1,3 miljarder
Grupperna: Ca 160000
Kristna: ca 200 i största gr
Huvudstad: Peking
Analfabetism: ?
Radiosändn.: Inga
MASHAN MIAO i provinsen Guizhou, södra Kina
|
Idag har vi i Bibelskolan besökt vår syster-kyrka i Belgrad. Det blev en härlig gudstjänst med mycket sång och musik. I slutet av gudstjänsten var det förbön. Eleverna var med och bad för gudstänstbesökarna. Det var mäktigt att trots att vi inte kan ... Läs mer
|
Mashan Miao
MASHAN MIAO i provinsen Guizhou, södra Kina
I den sydvästra delen av provinsen Guizhou [gweidschå(o)], östlig grannprovins till den mera välkända provinsen Yunnan i södra Kina, bor fyra små folkgrupper som gemensamt betecknas Mashan Miao.
Den största av stammarna kallas av västerlänningar Centrala Mashan Miao. Den omfattar c.a 90 000 stammedlemmar. Den andra i storleksordning, kallad Norra Mashan Miao, har c:a 45 000 medlemmar. Till den tredje i storleksordning, Västra Mashan Miao, hör c:a 18 000 personer, och till den minsta, Södra Mashan Miao, hör c:a 13 000. Sammanlagt omfattar de alltså över 160 000 människor.
De bor i ett område som länge varit mycket isolerat, men de två största tycks bo något mindre isolerat än de andra. De har sina områden på relativt låg höjd på kullar i kuperade områden, Centrala M.M. nordost om småstaden Wangmo, och Norra M.M. väster och nordväst om den lilla staden Luodian och upp mot småstaden Changshun.
De andra stammarna bor i områden med mycket outvecklat vägnät. Den minsta stammen har byar som bara kan nås på förrädiska stigar, vilka lätt leder ovana vandrare vilse. Området är mycket koncentrerat och ligger öster och sydost om Wangmo, ganska nära floden som utgör provinsens gräns i söder. Under en stor del av året är vädret blött och kallt där.
Den näst minsta stammen, Västra M.M., bor nordväst om Wangmo i ett bergigt område, där det för människor från en by kan ta flera timmar att ta sig ned i dalen för att sedan ta sig upp till grannbyn tvärs över dalen. Men utan hjälp av telefoner har dessa människor lärt sig att ropa över dalen det de vill ha sagt till grannarna.
Ett av skälen till att de finns i isolerade områden är att de för ett par hundra år sedan drevs dit på grund av förföljelser från kineser i norr.
Mashan Miao försörjer sig så långt de kan med sina odlingar, t.ex. ris, majs, vete, hirs, bomull.
Deras språk är märkliga: de har vart och ett (möjligen med undantag för den minsta stammens språk) tre gånger så många toner som mandarinkinesiska, det kinesiska huvudspråket. (Dessa språk har 11 eller 13 toner jämfört med mandarinkinesiskans 4 toner).
Mashan Miao-människorna är inte bra på att förstå eller tala kinesiska. Framför allt kan de inte läsa eller skriva mandarin. De flesta håller sig till sitt eget språk. Och när de uttrycker sig på kinesiska, är det bara en sorts “grundkinesiska” som de talar. (Detta gäller t.ex. människorna i den minsta stammen, som borde ha många anledningar att ta kontakt med andra stammar, byar och människor.)
Mashan Miao-stammarnas religion har olikheter sinsemellan, men också en hel del likheter. En vanlig idé hos dem är att man måste offra till andar av olika slag för att hålla sig väl med dem och undgå sjukdom eller få hjälp med livsproblemen, t.ex. för att få goda skördar eller för att kvinnorna skall få barn som kan växa upp och hjälpa till med jordbruket. Såväl i den norra stammen som i söder tänker man sig också att människorna genom att bete sig korrekt mot andarna kan få hjälp av drakar som skyddar familjer, grödor, djur och träd mot alla slags sjukdomar.
Religion påverkar givetvis sederna, där genomförandet av offren tar stor plats. Men det finns också seder av annat slag, t.ex. fester som fylls av sång och dans, och som skall fylla funktionen att låta byns/byarnas ungdomar få träffa ungdomar från andra byar än den/de egna. Särskilt medlemmarna ur den västra stammen har talang att skriva och komponera sånger för festerna, och att skapa energiska danser för dessa tillfällen.
Men det finns mörkare sidor av dessa folkgruppers liv. Minoritetsfolken i södra Guizhou hör till de fattigaste i Asien. På grund av försummelser från de kinesiska myndigheternas sida har vissa byar drabbats av att miljöskadade vattendrag nått fram till deras närhet, och på grund av fattigdomen kan de själva inte ta tag i vattenproblemet. Följden blir allt större risker för deras hälsa.
I tre av Mashan Miao-stammarna finns inga kristna. Paul Hattaways bok Operation China uppger att det däremot finns 200 som bekänner sig som kristna i den största folkgruppen (av 90 000, alltså något mer än 0,22 %), men att dessa människor för närvarande inte har initiativkraft eller resurser att sprida evangeliet i resten av sitt folk.
Det är ganska tydligt att dessa stammar i södra Guizhou har varit försummade av missions organisationerna. På sina språk har Mashan Miao varken hela Bibeln, Nya testamentet eller bibeldelar. Inte heller kan de på de egna språken höra vare sig kristna radioutsändningar eller bandinspelningar som presenterar evangeliet. www.joshuaproject.net har dessutom betecknat dem som “unclaimed”, vilket väl innebär att ingen dittills har åtagit sig förbönen för dem. Vi får hoppas att förbönssituationen har ändrat sig något I positiv riktning sedan den bedömningen gjordes. Hur det än är med detta, har vi anledning att ägna Mashan Miao vår förbön.