Mandinka

Gambia, Guinea-Bissau, Senegal

flagga-Gambiaflagga-guinea-bissauflagga-Senegal

 

 

 

Folkmängd:
Grupperna tot:ca 1,3 milj
Kristna: < 1 %
Huvudstad:
Språk: Arabiska, Mandinka
Statsskick:
Analfabetism:
Radiosändn.: ??

MANDINKA – västafrikanskt folk                   


MANDINKA är ett folk som främst finns i Gambia, södra Senegal och Guinea-Bissau.
I Gambia uppgår folkets antal till över 540 000, i Senegal till c:a 530 000 och i Guinea-Bissau till c:a 150 000. (Ett mindre antal finns också i Benin: c:a 5500, och i Mauretanien: över 9000.)
Den norra delen av deras områdea, norra Gambia, är en del av det s.k. Sahelbältet, ett savannområde, medan deras område i södra Senegal och i Guinea-Bissau är fuktigare, har frodigare grönska och är mera skogklätt.
karta-Mandinka

 

 

 

 

 

 

 

De flesta i folket är åkerbrukare som odlar ris, hirs, durra eller jordnötter. Den extremt krävande risodlingen sköts av kvinnor, medan männen sköter odlingen av jordnötter, den viktigaste försäljningsgrödan. Odlingen kompletteras med andra näringar, framför allt smådjursavel, t.ex. av får och fäderfä, och ibland uppfödning av större boskap.
Tyvärr räcker inte folkets ansträngningar att försörja sig. På många håll har marken förlorat sin fruktbarhet på grund av överutnyttjande, och i de norra delarna drabbas savannområdet ofta av torka. Det som skördas räcker inte till. T.ex. tillgodoses bara 50 % av behovet av ris genom den lokala odlingen. Åttio procent av barnen lider av kronisk undernäring.
Dessutom har folket stort behov av medicinsk hjälp, eftersom många sjukdomar härjar i deras område.

Mandinka-pojke

 

 

 

 

 

 

 


Mandinkabyarna är bebodda av olika klaner, familjegrupper, som har samma namn. Byarna är ganska självständiga. De styrs av en hövding och en grupp byäldste.
Av tradition är det föräldrarna som arrangerar sin dotters äktenskap. Mandinka tillåter polygami, men det är sällan som en man i detta folk har mer än tre fruar.
Mandinka-samhället i stort uppvisar en tydlig tredelat samhällsklassystem. Den förnämsta samhällsklassen är de friborna, därnäst kommer hantverkarna i rang, och lägst står slavarna. De friborna utgjorde förr en härskarklass, men är nu uppblandad med t.ex. jordbrukare och köpmän. Den andra klassen innehåller hantverkare av olika slag, däribland mycket specialiserade konsthantverkare.
Intressant nog hör även hyllningssångare till denna klass. De åtnjuter stort anseende bland folket, eftersom de dels för vidare ett rikt musikaliskt arv, som t.ex. avspeglas i fyra västafrikanska länders nationalsånger, dels förvaltar och utvecklar en muntlig litteratur som räknas bland de bästa i världen.
Kunskapsöverföring har i mandinka-kulturen i stor utsträckning skett genom berättelser, sånger och ordspråk. I våra dagar är oerhört många av mandinkerna (mandinkas) fortfarande inte läskunniga, men mer än halva den vuxna befolkningen kan läsa den lokala arabiska skriften.

Under århundradena som följde efter 1200-talet e.Kr. fick Mandinka-folket bekantskap med islam, när främmande köpmän introducerade denna religion för dem. Men det avgörande för att de skulle bli muslimer var en serie islamiska ”heliga krig” mellan 1855 och 1890. Genom dessa krig ”omvändes” de till att omfatta islam.
De flesta mandinker iakttar islamiska ritualer utan att verkligen förstå vad de innebär. De ser Allah som en ganska otillgänglig gud, som inte bryr sig om sina skapade varelsers dagliga angelägenheter. Det är inte ovanligt att en mandinka först ber i bymoskén, och sedan offrar en kyckling till ”by-anden”.
Mandinkainstr

 

Mandinkainstrument

 

I Gambia och Senegal är antalet kristna så lågt som 0,10 %. Detta antal är där identiskt med antalet evangeliskt kristna. I Guinea-Bissau är antalet kristna flera (1,00 %), men antalet evangeliskt kristna bland dessa är okänt. (Även i Benin och Mauretanien är proportionen kristna bland Mandinka större än i Gambia och Senegal.)
Ett antal hjälpmedel för evangelisation finns. Den s.k. Jesus-filmen finns på mandinka-språket, likaså bandinspelningar som innehåller förkunnelse av evangeliet. Dessutom finns Nya Testamentet översatt till mandinka-språket, men det är uppenbart att en mycket stor del av befolkningen behöver lära sig läsa för att kunna tillgodogöra sig de gudaingivna texter som förmedlar budskapet om Jesus.
Mandinka behöver levande kristna som lever med dem i deras miljö, inte minst kristna lärare som påskyndar läsundervisningen. Låt oss be om ett andligt genombrott i Mandinka-folket, att alla tillgängliga hjälpmedel används på bästa sätt, och att Herren ger dem som försöker nå dem insikt att arbeta på ett mycket vist sätt.