Lezghi

(Ryssland)Dagestan,
Azerbajdjan,Turkmenistan

flagga-Rysslandflagga-Azerbaijanflagga-Turkmenistan

 

 

 

Folkmängd:
Gruppen: 1/2 miljon
Kristna: Några få
Språk: Lezgiska
Analfabetism:
Radiosändn.: Inga

 

LEZGHI  ( Lezgier) i sydöstra Dagestan, norra Azerbajdjan och Turkmenistan
karta-LEZGHI-Ryssland

 

 

 

 

 

I det politiskt oroliga Kaukasus bor många folkslag, bland annat Lezghi, lezgierna. Dessa är ett bergsfolk som har sitt kärnområde i berglandet i den sydöstra delen av den ryska (del)republiken Dagestan, och i den lika bergiga norra/nordöstra delen av Azerbaidjan, som ligger söder om Dagestan.
I folkgruppen Lezghi brukar också inräknas fyra mindre grupper som talar dialekter av lezgiska. Sammanlagt finns det omkring 650 000 lezgier, varav över 400 000 av största gruppen finns i Dagestan, och c:a 200 000 i Azerbaidjan. Mindre grupper i olika länder omfattar vardera något tusental eller några tusen personer. Öster om huvudgruppernas närmaste ”hav”, Kaspiska havet, finns nästan 25 000 lezgier i främst Turkmenistan (, men också i Kazakstan och Kirgizistan).
Huvudgruppen av lezgierna har bott i sitt kärnområde sedan urminnes tider. De har kraftig kroppsbyggnad och de flesta har mörkt hår och mörklagd hy, även om folkblandningen har varit stor genom tiderna.
LEZGHI-Ryssland-flicka
Lezgierna huvudnäring är sedan länge åkerbruk. På grund av berglandskapet måste de oftast bygga terrasser för att kunna odla, och dessutom har de utvecklat konstbevattning. Åkerbruket kombinerar de ofta med boskapsskötsel. Och till deras verksamhet för livsuppehället hör även konsthantverk.
Lezgierna har alltid varit ett mycket frihetsälskande folk. Fram till 1800-talet levde de i byar som omfattade så kallade ”fria gemenskaper” eller släktgrupper. Alltid har de vait beredda att kriga för att försvara sin frihet. De var förr mycket fruktade, och det tog den ryske tsaren med hans arméresurser 50 år att underkuva dem, vilket till sist skedde i mitten av 1800-talet. Kanske hade de haft vissa samordningsproblem på grund av uppsplittringen i släktgrupper. Än i dag finns
en separatiströrelse som är i farten såväl på den dagestanska som i den azerbajdjanska sidan om gränsen.
Under 1900-talet har lezgierna fått en uttalad känsla av samhörighet. En faktor som kraftigt bidragit till detta är utvecklingen av ett lezgiskt skriftspråk.
Trots sin frihetskärlek och sin ökade känsla för lezgisk samhörighet är lezgierna mera öppna än andra folk i Dagestan. I vår tid händer det mer och mer att unga lezgier lämnar landsbygden och bosätter sig i städerna. Detta innebär ofta en frigörelse från familj och släkt och orsakar också ofta en brytning med den religion som tidigare generationer av folket anslutit sig till, nämligen islam. I stället har stadsmiljön (som under många decennier var kommunistiskt färgad) påverkat dem mer och mer i riktning mot sekularisering.
Detta gäller särskilt Dagestan. I Azerabaidjan har islam större livskraft. I Turkmenistan har den diktatoriske presidenten försökt hålla islam på en lagom nivå som inte hotar honom själv.

Från ett kristet missionsperspektiv måste folken i Kaukasusområdet anses tillhöra de minst evangeliserade på jorden. De bor i Europas minst evangeliserade region.
Det har dock hänt något de allra senaste åren när det gäller evangelisation bland lezgierna i Kaukasus. Nu beräknas i alla fall ett mindre antal kristna lezgier finnas där (i Dagestan c:a 0,04 % av lezgierna: c:a 150, och i Azerbaidjan 0,01 %). Men i t.ex. Turkmenistan och Kazakstan beräknas antalet fortfarande till 0,00 %. (I övriga länder omväxlande 0,01 % och 0,00 %.)
LEZGHI_aldre_man
Och det nämnda Institutet för Bibelöversättning (som startade i Sverige – Stockholm – under sovjettiden, men som nu har sitt huvudkontor i Moskva) producerar sedan ett par tre decennier översättningar av bibeldelar till en mängd språk som talades – och talas - av folkgrupper i den forna Sovjetunionen. Bland dessa språk finns också lezgiskan. På detta språk finns nu, enligt nämnde informatör, Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet, Johannesevangeliet, Apostlagärningarna, Brevet till Titus och Uppenbarelseboken. Dessutom finns en ”barnbibel” – som förmodligen sammanställts med utgångspunkt från många texter.
Enligt databasen
www.joshuaproject.net  är man i gång med att producera den s.k. Jesusfilmen på lezgiska, och likaså inspelningar på band, även videoband, som innehåller det kristna budskapet – evangeliet – på detta språk.
Men ännu sänds inte några kristna radioprogram på lezgiska.

I hela regionen är det farligt för kristna att vara verksamma, även om förhållandena skiljer sig mellan de tre länderna. I Dagestan har kidnappning, våld och hot förekommit mot kristna som gör en insats. Kriget i den nordvästra grannrepubliken, Tjetjenien, har gjort även Dagestan till politiskt instabilt område, inte minst på grund av extrema muslimska rörelser, som vill göra en islamisk republik i området.
Azerbaidjan har i princip religionsfrihet, men inte heller där får utlänningar ägna sig år ”religiös propaganda”. Framför allt är hela landet i fara på grund av ett stort spänningsfält i relation till andra länder på grund av den olösta konflikten med grannlandet Armenien.
I Turkmenistan har i praktiken bara sunniislam och den ryska ortodoxa kyrkan religionsfrihet.
lezgin

 

 

 

 

 

 


Låt oss tacka Gud för det andligt och kulturellt geniala arbete som bibelöversättarna utför, men låt oss också be för dem. Bibelöversättning är inte något arbete som går som på räls.
Men låt oss också be att Gud sänder modiga och smarta arbetare som kan genom sitt liv och sitt tal kan vinna människor.
Och låt oss framför allt be att Guds Ande verkar i folkets hjärtan så att de tar till sig budskapet i tal och skrift!