Missionär Wenny Lekardal sändes ut som Smyrnas missionär till Pakistan 1969. Hon arbetade som Nursing Superintendent på Christian Hospital i Taxila. Wenny ansvarade för all sjukhusets vårdpersonal, utbildade vårdbiträden och undersköterskor samt hade ansvar för barn och mödravårdsklinikerna. På sin lediga tid undervisade hon barn och ungdomar i söndagsskola och bibelstudiegrupper i den lilla kristna församlingen i Taxila.
Jag önskar ni kunde varit med och sett de ungdomar som kommit för antagningstest och intervju till kurserna, vanligtvis i januari månad då vi i norr har det kallt. Tjejer som kommer från platser söderut, som lånat brorsans kavaj, grabbar med alltför stora jackor, tydligen lånade. Oftast äldst av en syskonskara på 5-8 syskon. Har fått gå ut grundskolan men ingen ekonomisk chans att gå till gymnasium. Pappa sjuk, död eller handikappad eller dagavlönare, som får ett jobb ibland. En utbildning för den äldste sonen eller dottern så att de kan börja tjäna pengar betyder allt för familjen, annars måste syskonen sluta skolan. Då ni har hjälpt oss med bidrag till stipendier så de har fri undervisning, mat och logi och 30 kronor i handen då får de en chans för livet. Vi kan ju bara ta en liten grupp av alla sökande och ofta har jag gått hem med tungt hjärta när kvällen kommit och tänkt mer på dem vi måste neka än de vi kunde ta.
Vi kan kalla henne för Nasreen från en soparfamilj i misär. Har fem eller sex yngre syskon. Hon kom till oss för flera år sedan, gick biträdeskursen, fick ett jobb efter kursen hos oss, nu är hon en personlig kristen, sjunger i vår kör i kyrkan. Hon vidareutbildar sig till undersköterska nu. Jag satte upp kursen några månader innan jag lämnade. En två års kurs med det mesta av den pakistanska sjuksköterskeutbildningen, fast mycket på urdu istället för engelska. Hela tiden hon jobbat har nästan hela lönen skickats till familjen för att syskonen skulle få gå i skola och nu har även ett syskon kunnat börja gymnasiet.
Nästan all vår personal som är ogifta försörjer sina familjer och lever själva mycket sparsamt. Detta innebär att nästa generation i deras familjer kommer ifrån det stigma det innebär att vara sopare och dessutom har kunskap och utbildning så de kan tävla med muslimen. Förhoppningsvis även mindre familjer. De som inte kommer till oss som personligt kristna utan som namnkristna får chansen till kristen utbildning och blir oftast avgjorda kristna och aktiva i en kristen församling. Utbildning är dyr i Pakistan, den statliga oftast mycket dålig och räcker inte till. Befolkningsökningen är enorm, jag har sett landets befolkning mer än tre dubblas under mina år.
En av våra läkare´s pappa kom till sjukhuset som sopare för kanske 60-70 år sedan. Han visade sig vara intelligent och fick börja arbeta på operation och hjälpa till med olika uppgifter. Ett av barnen är idag läkare.
Den sista perioden för mig innebar bl a en jordbävning, 7,6 på Richter skalan som krävde minst 80.000 liv i oktober 2005. Det var ingen trevlig upplevelse när allt skakade och många efterskalv, i 6 månader hade vi skalv över 5 på skalan, Sverige har ju militära observatörer vanligtvis 4-5 stycken, med familjer, som arbetar i Pakistan för FN vid den omtvistade Kashmirgränsen mellan Pakistan och Indien. Familjerna bor i Islamabad (dit hade jag 4,5 mil bara) männen mest ute på resor. I ett höghuskomplex i Isl. rasade ett av husen ned på några sekunder, 9 vån grus . En familj bodde där, de andra i skadade grannhus. Alltså en familj mamma och tre småttingar följde med raset. Mannen var på väg ned från bergen till familjen. Ställde upp dagen efter för att vara med dessa andra familjer som ju var chockade och hemlösa. Ambassaden jobbade som galningar och var några få i tjänst. Barnen till de överlevande kunde inte förstå var deras andra 3 lekkamrater fanns. Efter 14 dagars sökande i gruset fann man kropparna och ett herkulesplan kom för att hämta kistorna. Vi stod en liten grupp svenska och övriga FN arbetskamrater och skolrepresentanter där barnen gått i skola på militärens flygplats i Islamabad och militärprästen som pappan bett skulle komma ut ledde en kort andakt. Vi läste, Gud som haver barnen kär, tillsammans innan kistorna bars ombord. Uppe i bergen utplånades nästan en generation barn och ungdom när de satt i skolsalar och college och universitet i stora betongbyggnader när skalvet kom. Många bor fortfarande i tält.
Terrorist hot , självmordsbombare, kan man skydda sig för till en viss del, resten lär man sig att leva med. Det är val i Pakistan i år. Nuvarande president har varit bra för de kristna. Landet är i en prekär situation. Bed för landet, presidenten de kristna!
Här ett axplock av bilder från jordbävningen okt 2005: Det har stått ett höghus mitt mellan dessa hus - det bara rasade ihop på några sekunder. Delar av hus Inget att bo i precis Marken öppnar sig Raserade hus Bönestund utomhus Det lilla bohag som finns kvar lastas på djuren De vägar som fanns fylldes av flyktingar Livet går vidare för herdarna att bl a finna vinterbete Pakistan - Taxila
.Barnens avskedsfest... ...för Wenny